Jag minns hur det var i början av 1980-talet: batteriet och mobiltelefonen vägde nästan som ett bilbatteri. Och inte kunde någon av oss då ombord på dykbåten drömma om hur lätta och smidiga framtidens mobiltelefoner skulle vara.
Moderna mobilbatterier, litiumjonbatterier, ger mer energi och har lägre miljöpåverkan. Jag tror att vi helt enkelt talar för lite om hur batterierna ska mildra klimathotet; om hur dagens Ipod-batterier driver morgondagens bilar.
Allt talar för att dagens etanolbilar bara blir en parentes i historien och att elbilarna gör en historisk comeback. De bilar som rullade på 1890-talet var också batteridrivna. Elbilar har många fördelar och till skillnad från etanolen så är distributionen av ”bränslet” redan löst: det är bara att stoppa in kontakten i väggurtaget.

De flesta ”miljöbilar” som säljs i Sverige är anpassade för att drivas med 85 procent etanol. Men då bilarna också kan tankas med vanlig bensin innebär det inte nödvändigtvis att föraren använder just etanol.
En registrerad etanolbil ger många ekonomiska fördelar: miljöbilsbidrag, lägre förmånsvärde och fordonsskatt, fria resor under biltullarnas kameror i Stockholm, där parkeringen också är gratis. Även när den körs på vanlig bensin, alltså.

Hur bra är då etanolbilar? De senaste årens hallelujakör har nu ersatts av en kritisk rapportflod om att det finns en miljöbomb i tanken.
Och det borde väl vara välkommet om debatten landar på fyra hjul och rullar vidare?
Etanolkramare Andreas Carlgren, vår miljöminister, tycker inte så. Han avfärdade nyligen rapporterna om att etanolproduktion bidrar till världssvälten, som en ”myt” och hävdade att larmrapporterna ”gagnar oljeindustrin”.
Jag kan bara konstatera att biobränslen måste växa någonstans, att odlingsytorna på vår jord är en begränsad resurs och att det alltid kan odlas något annat på marken.
I två aktuella amerikanska studier räknar forskarna på hur många år det tar för en odling av biobränsle att betala sin klimatskuld. Huruvida också dessa ansedda forskare är ”köpta” av oljeindustrin överlåter jag till Andreas Carlgren att bedöma.

Världen över satsas det enormt på utveckling av elbilar. Japaner ligger längst fram, men GM har en global utvecklingsgrupp och Saab och GM tar nu fram en speciell citybil som ska kunna laddas i ett vanligt eluttag. Premiärvisning väntas bli 2009.
För att elbilarna ska bli konkurrensdugliga måste naturligtvis batterierna bli mer kraftfulla i förhållande till sin vikt. För Sverige – ingenjörernas förlovade land på jorden – är detta naturligtvis en chans att förverkliga den export av miljöteknik, politiker älskar att prata om.
En rad svenska företag är också involverade i produktutveckling. I branschen talar man om att den nya generationens batterier når konsumenterna om ett par år.
Det politiska vägvalet mellan etanol och el borde inte vara så svårt. Teknikutvecklingen kunde stimuleras i ännu högre grad. Men då centern styr både närings- och miljödepartementet så åker förstås biobränslegänget från LRF i gräddfil.

Tanken måste tänkas: vad hade hänt om bilbranschen gjort motsvarande teknikresa som mobilbranschen, från klumpig NMT-låda till supersmart och slimmad mobil?
Då hade vi gått ut genom dörrarna här på redaktionen. Ställt oss vid Essingeleden och andats in en klimatvänligare luft.