M-stämman
Fredrik Reinfeldt nämner inte Juholt i sitt inledningsanförande. Det behöver han inte. Reinfeldt pratar om hur Moderaterna inte bara ska vinna valet 2014 utan även 2018. Han kunde ju ha klämt till med 2022, när han ändå var i farten.
Är då Sverige på väg mot den moderata enpartistaten?
Nja, jag är ledsen att påminna alla glada moderater, men Reinfeldt leder trots allt en minoritetsregering.
Men vem hade för tio år sedan trott att Moderaterna skulle vinna två val i rad och att det gamla statsbärande partiet skulle befinna sig i dagens kaotiska tillstånd?
Reinfeldt påminner om-buden i salen om att man under denna tid fått närmare en miljon nya väljare.
Mona Sahlin har sammanfattat den moderata affärs-idén väl. Fast då handlade det om en sågning av S i hennes avskedstal den 4 december:
"Vi kan inte tala till en minoritet av folket - och förvänta oss en majoritet av rösterna."
Reinfeldt vill å sin sida betona att han står som försvarare av det goda allmänintresset i förhållande till alla särintressen.
På det här sättet kan "Sveriges enda arbetarparti" distansera sig från Svenskt näringsliv och samtidigt påminna om LO:s inflytande över S.
Det här är en tes som M-ledaren ofta driver och som nu ska klubbas igenom här på stämman i partiets idéprogram.

Partikongresser, oavsett parti, tenderar att i allt högre grad bekräfta tidigare redan genomförda policy- förändringar.
Och M inte bara välkomnar, utan tjänar dessutom pengar på de förhatliga särintressena. För jodå, precis som på andra partikongresser finns lobbyisterna på plats i sina montrar med obligatoriska godisskålar.
Jag minns S-kongressen 2009 på Älvsjömässan i Stockholm som en gigantisk Kiviks marknad, hos Moderaterna i Örebro är säljarna betydligt färre.
För 35 000 kronor har intresseorganisationer eller företag kunnat hyra in sig och får nu chansen att träffa moderata beslutsfattare på alla nivåer.
Här finns statens eget bolag Vattenfall för att lobba mot sina egna ägarrepresentanter!
Och här finns oljebolaget Preem som slåss för att behålla skatterabatten för sin MK1-diesel.
Reinfeldt är åtminstone konsekvent då han varnar för att Moderaterna inte får bli ett sär-intresse då partikulturen kan verka "konserverande".
I klartext: väljarna är viktigare än partimedlemmarna.

Men Moderaterna är just ett särintresse på väljarmarknaden. Och i syfte att maximera andelen för ett så kallat catch-all-parti så är det väldigt mycket PR-prat från Reinfeldt om att man måste "lyssna för att göra sig relevant."
Jag läser partiets förslag till nytt utrikespolitiskt program. Inte ett ord om den tidigare hjärtefrågan: svenskt EMU-medlemskap. Så nog har man i kristider ängsligt lyssnat av opinionen.
Love all, serve all. Alla ska med.
Ett finger i luften, ständiga ögon på opinions-undersökningar och öron hos fokusgrupper, plus en partiledare som hyllar pragmatismen skapar också en osäkerhet: Vad står de nya Moderaterna egentligen för?
Ett parti ängsligt för att bilda opinion, trendkänsligt för att alla ska med på valdagen, reducerar också sig själv som politikproducent. Om detta borde några Moderater våga tala på stämman.


Eric Erfors