MåNGSYSSLERI

Det var Erland Olauson, då avtalssekreterare i LO, som godkände Elmehagens avtal, tillsammans med Göran Tunhammar i AMF:s ersättningskommitté.
Olauson har själv ett förmånligt pensionsavtal från LO. Naturligtvis ljusår från Elmehagens, men också ljusår från de LO-medlemmar som betalar pensionsnotan. Vid 60 års ålder gick han i pension, men får ändå 78 procent av lönen under de kommande fem åren, motsvarande 800000 kronor per år.
Olauson säger: "Att jag följer (ombudsmännens) kollektivavtal kan väl inte vara särskilt upprörande."
Men möjligen finns det några LO-medlemmar som är upprörda över att just deras välbetalda avtalssekreterare har kunnat gå i pension vid 60, och med dessa förmånliga villkor. Att det i någon mån strider mot alla de jämlikhetsideal som rörelseproffset Olauson spritt från talarstolarna under åren.
Besviken? Sök då tröst hos George Orwells ord i "Djurfarmen" om att alla är jämlika, men några är mer jämlika än andra.
Jag tycker att det är en anständighetsfråga att LO-ordföranden Lundby-Wedin går ut och försvarar de avtal LO faktiskt tecknat med Olauson. Varför ska enbart mottagaren av arbetarrörelsens alla mångmiljonavtal kritiseras?
I konsekvens med detta borde Olauson försvara sitt avtal med Elmehagen. Eller vill även han hävda att han har blivit "grundlurad". Juristen Olauson som under hela sitt långa yrkesliv ägnat sig åt just avtalsfrågor?
Fast nu kräver LO mer än 20 miljoner av Elmehagen.

För några år sedan avslöjades det att Olauson hjälpt till att fixa attraktiva hyreskontrakt i Stockholm till tre av sina barn. Hyresfastigheterna ägdes av två LO-förbund och det av LO delägda bolaget AFA-försäkringar.
Olauson uppträdde som en god och omtänksam pappa, men fallerade på testet: "en sossepamp ska leva som han lär".

I morgon strax före nio skulle Olauson ha klivit in i Arbetsdomstolens lokaler, AD, i Gamla stan; LO-pensionären extraknäcker nu som domare i AD. Arvodet är blygsamt, 1500 kronor per dag, så nej, han är i stället LO:s utsände torped i domstolen.
I AD är de opartiska juristdomarna i minoritet och majoriteten består av "företrädare" för Svenskt näringsliv, facken samt kommunala arbetsgivare.
LO-Olauson hade alltså tänkt vara domare när Lavals skadeståndskrav ska avgöras av AD. En av det lettiska företagets mest profilerade motståndare skulle alltså vara med och dömt!
"EG-domstolen har egentligen ingen anledning att göra en prövning i Lavalärendet" fastslog i alla fall avtalssekreterare Olauson 2006.
Vilket EG-domstolen naturligtvis hade.
Men nu har Olauson plötsligt hoppat av. Med hänvisning till att debatten om jävet kan skada AD.
I Kalle Anka-domstolen AD, som inte hör hemma i en rättsstat, skulle alltså mannen med AMF-avtalet egentligen ha dömt. Olauson vore förvisso dunderjävig i en riktig domstol, men på ett sätt är det beklagligt att Olauson nu inte är med och dömer i AD.
Då hade det funnits ett klockrent "case" för en ytterligare prövning i Europadomstolen, nämligen AD:s förhållande till paragraf 6 i Europakonventionen om att även Sverige måste ha oavhängiga och opartiska domstolar.
I alliansens korporativa Sverige får denna rättsröta fortsätta. Vi behöver alltså hjälp utifrån för att pensionera Kalle Anka i AD.
Till råga på allt förnekar Erland Olauson att han på något sätt skulle ha varigt jävig i AD.
Och där skulle berättelsen om den ofelbare LO-mannen kunna sluta. Men i AMF-skandalens spår lär vi få fler avslöjanden.