Riskkapital
Ska skattebetalarna agera riskkapitalister? Svaret från Maud Olofsson borde vara ett absolut nej. Men regeringen håller fortfarande dörren öppen för att staten ska gå i borgen för ett lån på 4,3 miljarder från Europeiska investeringsbanken, EIB, ja lånebeloppet skulle kunna bli ännu högre.
För att regeringen ska bevilja lånet krävs att Saab lämnar "fullgoda säkerheter".
Hur ser då dessa tillgångar ut? Fabriken i Trollhättan? En hel parkering fylld av Christian von Koenigseggs lyxiga sportbilar? Eller aktiemajoriteten i Saab Automobile AB?

Maud Olofsson har som en flitig bäver jobbat in budskapet om att staten inte ska äga något bilföretag, ändå är det precis vad staten riskerar att göra om inte EIB-lånet kan återbetalas. Staten bör alltså vara något mer försiktig än vad en genomsnittlig kontorschef för Swedbank i Lettland har varit när det gäller kreditgivning.
Till sin hjälp har Maud Olofsson myndigheten riksgälden som ska granska EIB-lånet och Saab:s nya affärsplan. Med inhyrd konsulthjälp förutsätter jag. En annan statlig myndighet har dock redan underkänt Saab:s framtidsutsikter; när företaget skulle rekonstrueras sade skatteverket nej till att skriva ned statens fordran på Saab.
Ett nej från riksgälden skulle göra livet politisk mycket enklare för näringsministern; jag tror nämligen att Olofsson helst av allt vill undvika att garantera något EIB-lån.
Hon är naturligtvis medveten om att risken är stor att staten hamnar i ett SAS-läge med Saab där man som ägare tvingas skjuta in ännu mer kapital i ett krisbolag. Biltillverkning hör knappast till välfärdens kärna.
Och då investerarna bakom Koenigsegg Group ännu inte kunnat skrapa ihop tillräckligt med kapital för att slutföra affären med GM, verkar det vara lite si och så med dessa fullgoda säkerheter och affärsplanen. Milt sagt.
Enligt uppgift saknas det tre miljarder kronor, utöver EIB-lånet man sätter som villkor för att affären ska bli av. Det ser ut att vara en svår resa kvar.

Liksom i den tidigare avsiktsförklaringen mellan GM och Koenigsegg Group villkoras affären med att EIB-lånet går igenom. Vad vi beskådar är alltså ett slags "chicken race" där regeringen till slut ska tvingas ställa upp med statliga garantier. Och Koenigsegg Group räknar med fortsatt politiskt stöd från facket, oppositionen och Mona Sahlin.
I jakten på fler investerare kan väl Augie F Kabela, styrelseordföranden, testa något radikalt. Varför inte göra en nyemission och sälja under devisen "folkaktie"?
Låt nu alla, som i debatten säger sig tro på att Saab på sikt blir ett lönsamt och stabilt företag verkligen få chansen att investera sin pengar.
Optimistiska "bilanalytiker" med sparpengar på banken kan kapitalisera på sina spåkulor. Fackförbundet IFMetall som har flera miljarder kronor i eget kapital borde ta den risk man vill att andra ska ta. SSU:are med drömmar om löntagarfonder har sina lotterimiljoner att plöja in i företaget. Och Mona Sahlin som krävt att "Saab borde få chansen" till statsstöd borde själv få chansen att köpa aktier i Saab.
Politiker frestas ständigt att riskera andras, men helst inte sina egna, pengar i äventyrliga projekt.
Jag är glad över att Koenigsegg Group är lyckliga över chansen att köpa Saab, men blanda inte in oss skattebetalare i affären.