Varför inte ett besök av finansministern?
Sanningen är ju att om fler svenska företag gick lika bra som lågpristemplet Gekås i Ullared så hade Anders Borg kunnat skriva upp sina tillväxtprognoser ytterligare. Finanskrisen har snarare gynnat Gekås och förra årets vinst på drygt 200 miljoner kronor lär slås med råge.
Anders Borgs förhoppning är att fler svenskar ska göra som hos Gekås: shoppa och stimulera tillväxten. Om hushållens förväntningar på framtiden ljusnar ökar också den privata konsumtionen, och man köper då inte bara billiga fryspåsar från Ullared. Medan risken för arbetslöshet minskar shoppingviljan.
Även i det perspektivet är Borgs nya prognoser för arbetslösheten goda nyheter.
Ibland svänger det snabbt i konjunkturbeskrivningarna. I den budget som Thomas Östros fick chansen att skälla på 21 september spåddes arbetslösheten bli 11,4 procent. Nu har den skrivits ned till 10,7 procent.
Det betyder att företagen inte är lika benägna att varsla och säga upp som tidigare befarats. Men det betyder inte att förlorade jobb återuppstår. Många företag har med sina sparpaket rationaliserat kraftigt för att möta den djupa krisen, och om de inte redan har funnit så kommer flera att finna att en given produktionsvolym fungerar med färre anställda.
Jobben görs smartare, eller så jobbar man hårdare. Produktivitetsökningen är välkommen, samtidigt får arbetsmiljöfrågan en politisk renässans.

Jag var efter budgetpresentationen ofin nog att påpeka att Borg medvetet underskattat både tillväxt- och arbetslöshetstalen i budgeten för att kunna leverera goda nyheter under valåret 2010. Vår finansministers siffror låg nämligen då betydligt under andra prognosmakares.
Jag hade uppenbarligen fel när Borg valt att presentera bättre siffror redan nu. Och i stället för en tillväxt på 0,6 procent valåret hamnar finansdepartementets nya bedömning på två procent.
Det faktum att Anders Borg redan offentliggör nya siffror får mig att tro att han faktiskt förväntar sig en ännu snabbare och starkare vändning i den svenska ekonomin 2010.
Gårdagens "prognosuppdatering" från finansdepartementet kan därmed vara mer än ett litet glädjetecken i novembermörkret och innehålla större politiska nyheter än vad man möjligen kan tro.
Valkartan håller plötsligt på att ritas om till alliansens fördel när arbetslösheten reduceras som valfråga; det är en fundamental skillnad att sysselsättningsökningen kommer i någorlunda tid före valdagen, i stället för efter.
Fråga bara Persson eller Nuder om erfarenheterna från valet 2006. Ja, allt blir förstås så mycket enklare för Anders Borg när han i augusti valtalar på campingen vid Gekås: "titta, jobben kommer vecka för vecka"!

En annan skillnad från valrörelsen 2006 är att den globala finanskrisen tydliggjort Sveriges och svenska exportföretags omvärldsberoende på ett extremt dramatiskt sätt. Därför har oppositionen valt att prata allt mindre om jobbkrisens orsaker och allt mer om vårdbiträden och lärare i den politikerstyrda offentliga sektorn.
Vad både regering och opposition i stället borde prata mer om är Sveriges förvandling till ett enda stort Gekås. Om hur skvalpvalutan kronan gjort hela nationen till ett lågprisvaruhus och oss svenskar till Nordens fattiglappar. Island undantaget, förstås.