Rent juridiskt hade han inte kunnat åtalas för sina fruktansvärda brott. I svensk lag finns inte heller reglerat hur man sparkar en kung som blivit massmördare.
Mycket debattenergi har ägnats åt att moralisera över Carl XVI Gustafs hypotetiska snedsteg, mindre åt de faktiska konstitutionella problemen.
Den verkliga kungaskandalen - av vad som framkommit - är politisk och principiell. Från regeringen har det varit knäpptyst, trots att kungadebatten faktiskt har lyckats väcka en paragraf som fört en sovande tillvaro sedan 1972.
I få länder på jorden är jämlikhetstanken så stark som i Sverige, därför är det minst sagt paradoxalt att vi accepterar en ordning där alla är någorlunda lika för lagen - utom statschefen. Jag skriver någorlunda, för statsråd och riksdagsledamöter har en viss immunitet under sin tjänsteutövning.
Men kungen har en exklusiv särställning med sin straffrättsliga immunitet. Och kungen skulle kunna bränna hemma på slottet, bränna ner slottet, bränna på för fort med sin bil, bränna sin hustru medvetet, ja han kan bryta mot Sveriges samtliga lagar utan att åtalas.

Det enda kungen kan dömas för är folkmord, eftersom Sverige ställer upp för folkrätten och internationella brottmålsdomstolen i Haag.
Kungens frikort är historiskt och grundar sig på den gamla uppfattningen om att kungen och staten var samma person: L'État, c'est moi!
Motivet för att statschefer i dag har en viss åtalsimmunitet är att de ska kunna fullgöra sina politiska åtaganden; en slags försäkring mot att en åklagare inte missbrukar sin ställning i politiska syften. Så länge Jacques Chirac var president i Frankrike kunde han inte åtalas, men han fälldes nyligen i ett korruptionsmål.
Men detta argument för en begränsad åtalsimmunitet kan omöjligen gälla Sveriges statschef: han eller hon har ju avlövats all formell politisk makt.
Lena Olsson, vänsterpartistisk riksdagsledamot ställde nyligen en fråga i ämnet till justitieminister Beatrice Ask. Olsson vill ha en utredning om att skrota åtalsförbudet.
Beatrice Ask svarade inte bara nej utan drog till med en halvlögn om att frågan "har nyligen övervägts inom ramen för grundlagsutredningens översyn av regeringsformen."
Det stämmer inte. Monarkens juridiska frikort fick absolut inte utredas när utredningen tillsattes 2004 av Göran Persson. Varken socialdemokrater eller moderater ville riskera Torekovkompromissen.

Men en majoritet i den statsliga grundlagsberedningen från 1972 ville faktiskt att kungen skulle behandlas som övriga medborgare. Allan Hernelius (M) krävde dock att kungen skulle få behålla sin åtalsimmunitet.
Sorry, Sofia Arkelsten: Moderaterna har inte historiskt kämpat för allas likhet inför lagen. Och inte i dag heller.
Jag kan inte sluta förvånas över den svenska självgodheten. Här har vi ruskat på huvudena åt Berlusconis tid vid makten och hans tricksande för åtalsfrihet. Medan knappt någon har brytt sig om vår egen obsoleta lagstiftning.
Bristen på konstitutionell krisberedskap är akut: för vad händer om majestätet skulle begå ett allvarligt brott? Tja, en grundlagsändring kräver bland annat ett nytt riksdagsval.
Sverige 2011: L'État, c'est moi.