Eric Erfors: Kisstvånget borde stoppas

Publicerad
Uppdaterad
Har några av Sveriges absolut främsta jurister gått och blivit drogliberaler?
Vi som ifrågasätter dagens repressiva - och misslyckade - narkotikapolitik brukar etiketteras som drogliberaler. I detta ingår, underförstått, att vi närmast välkomnar att människor knarkar ihjäl sig.
Drogliberal stämplas definitivt den som kritiserar lagförslaget om drogtestandet av barn under 15 år från Beatrice Ask (M) och hennes uppbackare Johan Pehrson (FP) i justitieutskottet.
Men här har vi plötsligt fått sällskap av före detta justitierådet Bo Svensson, före detta regeringsrådet Kjerstin Norberg och justitierådet Ann-Christine Lindeblad. Lagrådet sågar fullständigt sönder och samman Asks förslag.
Här handlar det trots allt om ett lagförslag som utnyttjar kryphålet i regeringsformens skydd mot att riksdagen hittar på nya tvångsmedel hursomhelst. Justitieministern borde alltså ta lagrådets kritik på allvar.
Men det struntar Ask i: "Kränkningen består i att inte bry sig om ungdomars missbruksproblem." Ja, tänk så enkelt man kan vifta bort en tung integritetsfråga.

En gång i tiden var integritetsfrågor en central del i Folkpartiets politik. Så är det inte längre. Numera pågår ett kriminalpolitiskt race mot Moderaterna i tuffa tag-frågor.
Enligt Folkpartiet är det numera "missriktad välvilja" att påminna om att det sannolikt upplevs som starkt integritetskränkande hos många barn att plötsligt släpas i väg för en tvångskissning. För att inte tala om hur det sedan känns för den 12-åring som testats och som aldrig sett röken av någon cannabis.
Lagrådet påminner i alla fall om något centralt: när det gäller den här sortens tvångsmedel måste de prövas enligt proportionalitetsprincipen. Tvångskissandet måste stå i rimlig proportion till vad som står att vinna med åtgärden och det gör det inte. Lagrådet varnar för ett "repressivt instrument".
Med andra ord finns det risk för att polisen missbrukar tvångsmedlet. Enbart hota med att sitta sex timmar på en polisstation och tvingas dra ner byxorna är i sig ett starkt övergrepp.

En annan fråga
är om drogtesterna verkligen är effektiva; de barn som missbrukar är rimligen redan dag stamkunder hos socialtjänsten. Om inte är det där felen ska sökas.
Tvångskissandet blir nu lag, allt i den heliga nolltoleransens namn mot narkotika.
Kombinationen knark och barn gör Asks argumentation så förrädiskt mycket enklare. Hon vill ju bara "barnens bästa" och ändamålet helgar tvångsmedlen. Därmed upphävs alla proportionalitetsprinciper som av någon given naturlag.
Inget parlament på jorden värnar om barnens rättigheter så mycket som Sveriges riksdag. Man till och med struntar i sin högt värderade barnkonvention.
Lagrådet konstaterar att Asks lagpaket innebär en klar perspektivförskjutning från socialtjänst till straffrätt. På tur står sannolikt därför tvångskissande för att motverka doping, inklusive razzior i gymnastiksalen. Och givetvis öppnar detta tvångsmedel för att straffmyndighetsåldern sänks. Allt för "barnens bästa".
Och vi som försöker försvara individens integritet i ett allt mer repressivt övervakningssamhälle är antingen blåögda terroristkramare eller samvetslösa drogliberaler.

RÄTTELSE: I denna krönika fanns tidigare ett citat som angavs vara skrivet av Johan Pehrson i hans blogg. Det var dock en debattör på bloggen som hade skrivit kommentaren.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Följ Expressens ledarsida på Facebook för tips om fler liberala ledare och krönikor.

Till Expressens startsida

Mest läst i dag