CENTERN
"Det är ingen Idol-tävling det här" fastslog Berit Andnor när hon hade utsetts till ordförande i Socialdemokraternas valberedning. Säkert rynkade hon också på näsan.
Sedan vet vi hur det gick till i verkligheten: ett maktspel i kulisserna, ett intrigerande och rädda kandidater som inte vågade kliva fram i offentlig­heten. Plötsligt ploppade en ­riktig högoddsare fram vars enda riktigt kända politiska ­profil var en mustasch.
Då föredrar jag Centerns "Idoltävling" med nätsända auditions för kandidaterna Annie Lööf, Anna-Karin Hatt och Anders W Jonsson.

Till skillnad från S har C kört en extremt öppen process, och till skillnad från Håkan Juholt har Annie Lööf varit utpekad som ett lovande partiledarämne sedan många år. Ja, hon har ­faktiskt haft något av ett idol­status inom partiet. Vad som anses ha legat henne i fatet har varit hennes ungdom.
Men varför ska en kompetent 28-åring diskrimineras? Nästa prov i diskrimineringstestet i vårt åldersfixerade land blir om något parti vågar välja en ­duglig 58-åring. Utan diskussion om att personen i fråga är för ­gammal.
Häromdagen blev Annie Lööf klar med sin juristutbildning. Därmed har hon också ­lyckats med vad många andra toppolitiker misslyckats med; att parallellt med sin politiska gärning slutföra sina akademiska ­studier.

På söndag drar riktiga "Idol" i gång i TV4 med Alexander Bard i juryn och här finns en verklig politisk parallell. Idol-Annie står ideologiskt nära den före detta folkpartisten Bards liberalism med betoning på ­frihets- och integritetsfrågor. De stod också på samma barrikader i FRA-frågan.
Och det var egentligen där mitt i FRA-striden i juni 2008 Centerns partiledarval egentligen avgjordes när Lööf - då Johansson - röstade mot sin övertygelse och med regeringen. Centern hade ­aldrig förlåtit en sådan kraftfull revolt mot partiledningen.
Om Annie Johansson i stället tryckt på nej-knappen så hade sannolikt Maud Olofssons egen kronprinsessa Anna-Karin Hatt i stället krönts på stämman i Åre om några veckor.
Av partiets poster i regeringen tror jag att Annie Lööf väljer att bli miljöminister. Inte bara för att Andreas Carlgren i vargpolitiken har lyckats stå på alla fyra vargben till många centerpartisters besvikelse utan för att partiets miljöprofil ­suddats ut.
Är det något som Idol-Annie kört på sin audition så är det lovsången till en vass miljöpolitik och grönare profil. Här ­handlar det naturligtvis om att ta upp konkurrensen med de liberala väljare MP har i storstäderna och på högskoleorterna.
Säkert har Annie Lööf lärt sig av Folkpartiets och Jan Björklunds misstag att låta en före detta partiledare som Lars ­Leijonborg övervintra i regeringen. Får man inte längre vara partiledare och inte heller förhandla i de fyras alliansgäng så tappar man också motivationen. Därför talar allt för att Maud Olofsson slutar som närings­minister. En möjlig efterträdare är EU-parlamentarikern Lena Ek som stött Lööf i partiledar­kampen.

Sett till startfältet har C valt rätt partiledare. Men att vara Centerledare och försöka lyfta partiets katastrofsiffror är ett av Sveriges tuffaste jobb. Annie Lööf är onekligen kompetent, ambitiös, politiskt smart och vet hur man säger de rätta sakerna. Men glöder hon tillräckligt för att entusiasmera väljarna?
Det är en sak att låta bra på en välproducerad skiva. Att på scen vinna den stora publikens gunst är något helt annat.