S-krisen
Det fanns en predigital tid då radiointervjuer var borta efter direktsändning. En enorm lättnad för de makt­havare som talat mot sig själva eller bättre vetande. Men den som missade Håkan Juholt hos Tomas Ramberg i Ekots lördagsintervju kan höra sändningarna igen på radions hemsida.
Partistyrelse­ledamoten Anders Johansson (S), kommunalråd i Sigtuna, lyssnade och gick i taket.
Det fanns en predigital tid med telefoner då menings­utbytet var borta när man lagt på. Men Johans­sons sms med ­rader som "jag tycker inte att detta är värdigt mitt fina parti och vet inte om jag vill vara en del av förfallet", får naturligtvis stort genomslag.

Håkan Juholt vill i alla fall stoppa vinstintressena i välfärdssektorn och inte stoppa vinsten. Dessa två helt oförenliga ställningstaganden kompliceras ytter­ligare då den offi­ciella parti­linjen - senaste kongress­beslutet - är att Carema och andra företag visst får göra vinst.
Hur mår då den interna partidemokratin om parti­ledaren driver en annan linje - som dessutom varierar utifrån senaste dags­noteringen på Juholt­börsen? Och vilket förändringsmandat har egentligen Juholt?
I lördagsintervjun tycks Juholt anse (han kan anse något annat i morgon) att han har allt mandat i världen då tempot är så snabbt i politiken och nästa kongress samlas först om tre år. Det borde räcka att han talar med parti­styrelsen och VU.
Sådant kan väl vara rimligt i detaljer, men inte i stora principiella frågor som vinst i vården.
På partikongressen i Älvsjö 2009 var striden stenhård i just frågan om bolags­vinsterna i vården och skolan. Partistyrelsens Ylva Johansson fastslog inför ombuden att "Vi har sagt nej till att tala om lagstiftning eller om ett förbud mot vinstuttag."

S-kvinnornas ordförande Lena Sommestad skriver nu på sin blogg att "Social­demo­kraternas oförmåga att klart ta ställning mot vinstintressen i vård och skola har varit förödande."
Och Juholt håller med båda.
Den som studerar 2009 års kongressbeslut finner vidare att S arbetar för att "avdragsrätten för hushållsnära tjänster avskaffas. Dessutom bör en förmögenhetsskatt införas."
Finansministerkandidaten Tommy Waidelich vill inte återinföra den gamla förmögenhets­skatten. Håkan Juholt har sagt att han vill ha en för­mögenhetsskatt. Frågan har hänvisats till en skatte­filosoferar­grupp under ledning av Leif Pagrotsky.
Riksdags­gruppen som först revolterade mot Juholt & Waidelichs budget­motion har i praktiken även revolterat mot kongress­beslutet. Det är minst sagt lite svensk kärnkraftspolitik att först säga ja till ett halvt rut­avdrag när avsikten är att det ska skrotas.

Borde det inte vara dags att snabbinkalla en parti­kongress som beslutar om vilken politik som faktiskt ska gälla? Så att Juholt vet vad han ska tycka.
Jag läser i Väster­bottens Folkblad - på nätet - från Juholts "förlåt-mig-turné" i Umeå att parti­ledaren numera ångrar sin ursäkt om bostad­s­bidragen.
Hans pudlande på presskonferensen den där svarta ­fre­dagen den 7 ­oktober upplevs ­numera som ett ­fatalt misstag.
Det fanns en predigital tid då jag hade missat ett sådant sensationellt ut­talande.
ledarskribent