ALMEDALEN. En återvald alliansregering kommer inte att sänka skatten nästa år. Det var det enda konkreta Fredrik Reinfeldt hade att leverera under sitt tal.
Jag trodde faktiskt att Reinfeldt på torsdag - under Socialdemokraternas dag i Visby - tillsammans med de andra borgerliga partiledarna skulle lova ännu ett jobbskatteavdrag. Då hade konflikten mellan alliansen och de rödgröna skärpts: "Vi sänker skatten, de vill höja den."
Nu blir det inte så. Om alliansen återväljs är det precis som nu Moderaterna som bestämmer över skattesänkningarna.
De uteblivna skattesänkningarna handlar inte om brist på pengar, bland annat riksgäldens senaste prognos talar om budgetbalans nästa år.

Reinfeldt hade kunnat utlova fler jobbskatteavdrag, inklusive den sedvanliga reservationen: "om statsfinanserna tillåter." I stället väljer man att delta i auktionen om höjda statsbidrag till kommuner och landsting.
Den moderata analysen är att vi svenskar - och nu är det ju valår! - inte är speciellt mottagliga för ett budskap om dramatiska förändringar. Det moderata vallöftet om att inga skatter ska sänkas under nästa år passar in i mallen: bilden av Moderaterna som det statsfinansiellt ansvarstagande partiet ska bankas in. Och försiktighetsprincipen kräver inte bara hängslen utan skärp och cykelhjälm.
Fredrik Reinfeldt vill att valet ska handla om förtroende. Med sitt budskap om status quo är han samtidigt på väg att förvandlas till en kameral förvaltare. Precis som Göran Persson och tidigare S-ledare kunnat vinna val på ordning och reda i statsfinanserna.

Det faktum att Moderaterna kopierar den berömda socialdemokratiska valaffischen med yuppien, dock utbytt till byggjobbare, visar med all övertydlighet på det centrala valbudskapet.
Jag har förståelse för att inte bara Moderaterna utan hela alliansen vill betona budgetframgångarna trots finanskrisen. Men det blir alldeles för visionslöst, när Barack Obama talade om "Change", säger Fredrik Reinfeldt "No change".
Reinfeldts tal i Almedalen var stundtals mycket bra framfört. Det var engagerat, men i sak var talet alltså innehållslöst. De konkreta moderata vallöftena lyste med sin frånvaro i sommarhettans Visby. Vi får vänta till augusti, det duger i alla fall inte att ständigt vara opposition mot oppositionen.
Det märks att Reinfeldt surfar på framgångarna i opinionsmätningarna. Partiet utstrålar stort självförtroende och vill vara det "samhällsbärande partiet". Och väl på plats i Visby, belägrat av alla olika PR-byråer och intresseorganisationer, föll det sig naturligt att försöka framställa partiet som företrädare för allmänintresset mot alla särintressen.

Tja, det är väl en definitionsfråga. Moderata kommunpolitiker som ska få del av våra skattepengar via höjda statsbidrag kan också beskrivas som ett särintresse.
Att inleda Almedalsveckan brukar vara en fördel om man har något som andra partier måste förhålla sig till, man kan bidra till att sätta agendan. Den chansen missade Reinfeldt.
Tre små borgerliga partier i behov av att profilera sig får därmed större manöverutrymme. I bästa fall har Alliansen något intressant att berätta på torsdag.