KD-ordföranden väljer i sitt tal att slå ett slag för partiets gamla krav på att vi skattebetalare - och företag - ska kunna göra avdrag i deklarationen för gåvor till ideella organisationer.
Räknas partier in i denna kategori? I så fall skulle det glädja Kristdemokraternas partikassör. Och för ett parti som har sitt historiska ursprung i Pingstkyrkan är det naturligt att staten borde ge skatterabatt när pengarna läggs i kollekthåven.

Det är förvisso saligt att giva, men måste staten verkligen blanda sig ännu mer i organisations-Sverige?
Nej, jag tycker inte det. Skatteverket, eller någon annan myndighet, skulle ju vara tvungen att upprätta en lista över vilka föreningar, stiftelser och andra organisationer som uppnått "non profit-statusen".
Staten måste vidare ange vilka politiskt korrekta kriterier som ska gälla för att kunna kvala in på listan. Att sedan passera detta nålsöga måste betraktas som en fantastisk högvinst för föreningen i fråga.
Här öppnar sig alltså en ocean av möjligheter för mer eller mindre godtyckliga bedömningar av skattebyråkraterna. Är organisationen verkligen tillräckligt ideell? Hur stor andel av omsättningen går till välgörande ändamål?
Denna form av statlig auktorisation finns delvis redan i dag när det gäller alla möjliga sorters offentliga bidrag som politiker på olika nivåer delar ut.
Göran Hägglund säger att han vill minska den politiska styrningen när det gäller hur ideella föreningar använder sina bidrag.
Det må låta som en sympatisk ambition. Problemet är bara att när politiker använder våra skattepengar för olika syften måste det också ske en kontroll att syftet verkligen uppnås. Och ett system med avdragsrätt innebär samtidigt att den statliga kontrollen över det civila samhället stärks.

Regeringen har i alla fall beställt en utredning om hur ett system med avdragsrätt skulle kunna införas. På värsta kanslihussvenska kallade den sig för "Gåvoincitamentsutredningen".
Till Hägglunds - och andras - stora besvikelse visade det sig att utredaren Hases Per Sjöblom själv inte tror på KD:s kollektavdrag, utan anser det hela vara alldeles för skattetekniskt struligt. Han beräknade samtidigt skattebortfallet till drygt 615 miljoner kronor.
Det är nog ganska självklart att Anders Borg med dagens budgetbekymmer dumpar Kristdemokraternas gamla hjärtefråga.
Hägglund försöker definiera avdragsrätten som en frihetsfråga, men den verkliga friheten består i när skattebetalarna själva kan välja. Jobbskatteavdraget har ökat de svenska hushållens disponibla inkomster och det finns alltså mer pengar att lägga i kollekten eller sätta in på Cancerfondens konto.
Någon gång kanske Kristdemokraterna kan ta tag i den principiella frågan om hur ideella organisationer hamnar i ett offentligt bidragsberoende. Jag har försökt lansera begreppet PGO, Partly Governmental Organization, för den flora av statsbidragsberättigade föreningar som med automatik och projektansökningar delfinansierar sin verksamhet.
Att få Göran Hägglund att ifrågasätta de statliga miljonbidragen till frikyrkorna kan vi avskriva från sannolikhetens konto. Men religiösa rörelser och samfund ska inte sponsras med skattemedel utan stå fria från staten. Borde vara en ganska enkel princip att följa. Det är dock saligt att fylla i statsbidragsansökningar.