TERRORISM
Annat var det i helgen. Då vägrade piloten ta med lådan; den kunde nämligen "ha varit en bomb". Lådan innehöll 250 milliliter vätska mot tillåtna 100 milliliter för vätskor i väskor.
Jag undrar: Tänk om det hade varit en fråga om liv eller död för en patient?
Historien om det stoppade transplantatet visar hur ett säkerhetssystem som konstrueras mot potentiell terrorism lätt får absurda effekter. Vanliga flygresenärer har svårt att förstå varför man sedan november 2006 bara får ha 100 milliliter vätska i handbagaget, men inte 150. Varför inte ett totalt vätskeförbud?
Men att förhindra terrordåd är ingen konsekvent bransch. Den präglas av irrationella säkerhetskontroller, irrationella terrorister och symbolpolitik.
För precis som Ola Wong träffande formulerade fenomenet i SvD nyligen: "Är det någon som kan förklara varför terrorister inte går på flygplanstoan och spränger sig?"

Kalsongbombaren Umar Farouk Abdulmutallab hade ju kunnat orsaka enorm förödelse på andra ställen.
En möjlig förklaring är att det handlar om symbolvärdet - att lyckas genomföra en terrorattack i det transportmedel där säkerheten är som högst ger flest poäng i terroristhimlen. Den psykologiska effekten bland de drabbade blir större. Ja, trots alla säkerhetskontroller, alla nya avancerade övervakningssystem lyckades en kalsongbombare nästan spränga ett plan i luften.
Reaktionen blir som under kalla krigets dagar: en kapprustning där allt mer sofistikerade övervakningssystem tagit kärnvapnens plats. Det torde bara vara en tidsfråga innan ett tvång på obligatorisk kroppsskanning införs även på svenska flygplatser. Att inte delta i kapprustningen på världens flygplatser skulle stämplas som en walk over.
EU-kommissionen lade för två år sedan fram ett förslag om obligatorisk kroppsskanning på flygplatser inom EU. Men EU-parlamentet lyckades i alla fall - tillfälligt - stoppa det i december 2008.
Ibland blir de irrationella terroristerna rationella och söker sig till andra kollektiva transportmedel utan milliliterregler om vätskor och utan kroppsskanning.
Under terrorns årtionde sprängdes bland annat bomber på pendeltågen i Madrid 2004, där 191 personer dödades och över 2 000 skadades.
2005 smällde det i Londons tunnelbana och 2008 turnerade fanatikerna runt på Bombays lyxhotell.

Kollektivtrafiken i större städer är givetvis attraktiva mål för världens alla al-Qaida hangarounds. Om syftet är att skapa mesta möjliga död och elände.
Teoretiskt skulle Stockholms tunnelbana, pendeltåg och bussar kunna utrustas med motsvarande säkerhetskontroller som finns på Arlanda. Upp med väskan på bandet, av med bältet, töm fickorna, pip-pip, muddras av en vakt. Och så var det klart.
Över 700 000 personer åker varje dag kollektivt med SL.
Visserligen skulle antalet resenärer falla dramatiskt med sådana här säkerhetskontroller, men det är inte svårt att se bilden av ett gigantiskt kökaos och logistisk härdsmälta. Enbart systemet skulle kosta otaliga miljarder och då tid är pengar tillkommer en enorm samhällsekonomisk nota.

I dag milliliterregler, i morgon en kroppsskanning. Inflationen av säkerhetskontroller handlar även om att invagga oss resenärer i ett slags falsk trygghet. Fast bomben ju lika väl kan smälla på Arlanda Express eller på tåget till Heathrow och i konsekvensens namn borde förstås alla kollektivresenärer helkroppsskannas!
Nollvisionen om terrordåd på flyg är bedräglig.