Jag tänker på busschauffören Nader Helawi. Han är flykting från Irak och är nu invald i kommunfullmäktige för SD i Södertälje. Det lokala facket ville slänga ut Helawi på grund av hans partimedlemskap, men Kommunals förbundsstyrelse sade nej: "Vi utesluter inte bara någon på grund av partitillhörighet" löd motiveringen från Tobias Baudin, förste vice ordförande i LO-förbundet Kommunal.
Men för andra chaufförer gäller helt andra villkor. Om man är med i det andra chaufförsfacket Transport, vill säga. I detta LO-förbund tycks en nolltolerans gälla och senast i raden av uteslutna sverigedemokrater är chauffören Leif Rogerstam i Ljungby.
Även Akademikerförbundet SSR har uteslutit sverigedemokrater. Vårdförbundets ordförande Anna-Karin Eklund anser att det är "oförenligt med yrkesetiken" att sympatisera med SD, men hon vill inte utesluta SD-medlemmar. "De borde själva ta ställning" säger Eklund i förbundets medlemstidning.

Dock vill Eklund, enligt TT, numera kasta ut "aktiva" sverigedemokrater.
Själv tycker jag att fackföreningarna borde vara betydligt mer öppna och inte per automatik utesluta någon på grund av en viss partitillhörighet. Här tar man onekligen på sig delikata åsiktspolisiära uppgifter och exemplen ovan visar hur godtyckligt det kan slå.
Och hur ska facken egentligen hantera ett medlemskap i vänsterextremistiska organisationer vars syfte är att skrota demokratin och införa proletariatets diktatur? Strider inte detta mot någon facklig "värdegrund"? Får man öppet bekänna sig som anhängare till Kim Jong-Il och vara medlem i hejaklacken Svensk-koreanska föreningen?

Ska facket bedöma vilka föreningar som är lämpliga att vara med i på fritiden? Frimärksklubb, javisst, men hur är det med den där halvskumma mc-klubben?
Samtidigt har naturligtvis fackförbund - liksom andra föreningar - rätten att säga upp ett medlemskap. Sverigedemokraterna utesluter också med jämna mellanrum medlemmar som påminner om partiets mörka förflutna.
Dock finns det avgörande skillnader. Fackföreningarna har en särställning i svensk lagstiftning och helt andra befogenheter än en frimärksklubb - eller ett parti - som vill bli av med en bråkig medlem. Det är exempelvis fullt möjligt för en fackavdelning att vid en förhandling om LAS-listan och uppsägningar diskriminera den som inte är med i facket. Dessutom råder det i praktiken ett fackligt monopol i Sverige; det finns inga konkurrerande fack för utsparkade sverigedemokrater att gå med i.
För varje sverigedemokrat som sparkas stärks därför argumenten mot att fackförbunden och kollektivavtalen ska ha denna särställning i lagstiftningen och rättstillämpningen. Ja, varför ska facken sitta och döma i arbetsdomstolen över människor som förvägrats ett fackligt medlemskap?

När fackförbunden inte är öppna för alla löntagare och ägnar sig åt politisk åsiktsdiskriminering innebär det i praktiken att vi får det A och B-lag på arbetsmarknaden som just facken annars brukar varna för.
Dessutom: får verkligen centerpartister vara med i LO-förbund? Centern vill ju minska fackens makt och skära i arbetsrätten och Cuf har försökt profilera sig med en vulgär antifacklig kampanj. Tala om att arbeta mot fackets värdegrund.