EU
Efter det att Tysklands finansminister Wolfgang Schäuble i helgen ställt sig bakom tanken på en European monetary fund är nu EMF förkortningen för dagen på EU:s finansministrars läppar.
Något konkret EU-förslag om hur EMF ska finansieras och konstrueras existerar inte. Syftet är dock gott: att förebygga framtida statsfinansiella katastrofer och skapa en struktur för hur ett EU-land ska hjälpas när de galopperande underskotten trots allt infinner sig.
Bakgrunden finns förstås i den grekiska krisen; där det nu i stället handlar om en ad hoc-lösning. Ett antal EU-länder lär troligen gå samman och stötta taskiga grekiska statsobligationer.
Utspelet om en framtida europeisk valutafond är alltså en bekräftelse på att den europeiska motorn, Tyskland och Frankrike, ändå tänker göra allt för att undvika en grekisk punktering.
Under Greklandskrisen har Anders Borg konsekvent hävdat att Sverige inte har någon anledning att ställa upp för Grekland och att det är bättre om IMF får hjälpa till. I linje med detta säger Borg att "svenska skattebetalare" inte har någon anledning att vara med och betala till en europeisk monetär fond, utan det är något "euroländerna själva måste hantera".
Men sanningen är ju att Sverige och svenska skattebetalare under IMF-flagg ställer upp med avsevärda belopp till nödlidande europeiska länder. EU-kandidaten Island har ett lån på 6,5 miljarder att plocka ut, medan EU-medlemmen Lettland får låna upp till 10 miljarder kronor av oss.
Tänk om svenska affärsbanker hade haft motsvarande kreditrisker i Grekland? Då hade det möjligen låtit annorlunda från Borg och plötsligt hade det funnits skäl för svenska skattebetalare att engagera sig i Greklands öde.

Att rädda större banker och bankrutta stater har många likheter; både bankdirektörer och politiker vet att deras misslyckande utgör en finansiell "systemrisk" och att de troligen därför kommer räddas. Denna "moral hazard"-problematik är en realitet, men i det svenska bankstödet minskas problemet genom att bankerna får betala sin försäkringspremie till staten efter kreditrisk.
Kanske tankesmedjan Centre for European policy studies, CEPS, tagit intryck av vårt bankstöd. CEPS föreslår en smart lösning: de länder som bryter mot Maastrichreglerna om maximalt tre procent i budgetunderskott och 60 procent i statsskuld får vara med och finansiera den europeiska valutafonden. Ju högre underskott desto högre avgift.
Från Tyskland betonas det som vanligt att en europeisk valutafond måste ha ett starkt regelverk för att straffa budgetsyndarna. Jo, det vore förstås utmärkt. Men varför inte först ta chansen att bötfälla enligt dagens Maastrichtregler? Hur ska annars framtida sanktionsmöjligheter upplevas som trovärdiga?
Bedrägeri är ett allvarligt brott. Grekland borde definitivt tvingas böta, inte minst för sitt systematiska budgetbluffande.
Men först måste EU-länderna samla sig runt ett hjälppaket och den akuta krisen klaras av.