Thomas Östros är en sympatisk och intellektuell person.
Men i rollen som oppositionspolitiker är han arketypen för en gnällig pensionär.
SKATTER
I veckan var det dags igen. I riksdagens budgetdebatt körde han sin gamla visa om att pensionärerna "straffbeskattas" och att det är "djupt omoraliskt".
Var och en kan förstås ha sitt eget moralbegrepp. Faktum är att den nuvarande alliansregeringen har sänkt skatterna för landets pensionärer till skillnad från den S-regering Östros medverkade i.
Vad som upprör Östros och landets pensionärsorganisationer är att jobbskatteavdraget inte går till "pensionärerna". Det är fel i sak. Även pensionärer som arbetar får naturligtvis ta del av skattesänkningen. Även Curt Persson, 71, som tjänar 40 000 kronor i månaden som PRO-ordförande får sin skatt sänkt.
Ändå fortsätter Socialdemokraterna att använda sig av vulgärargumentet "pensionärsskatt".
Men alla de heltidspensionärer som nu gnäller över "åldersdiskriminering" har rätt på en punkt, fast inte på det sätt man kan tro. Konstruktionen diskriminerar yngre löntagare och premierar personer över 65 år, allt för att stimulera fler än Curt Persson och andra att jobba längre.
Om man tjänar 250 000 blir jobbskatteavdraget 14 538 kronor. För den över 65 år blir skattesänkningen nästan dubbelt så stor: 27 500 kronor.
Ibland förvandlas Östros till en konstruktiv politiker. I budgetdebatten framhöll han klokt att: "välfärdens kvalitet och långsiktiga finansiering måste säkras. Vi har en åldrande befolkning. De demografiska förändringarna sätter allting på sin spets. Arbete är en förutsättning för välfärden. Varje arbetad timme bidrar till välfärdens finansiering."
Fortsätt så, Östros! För lägre jobbskatter ger fler jobbtimmar.
PRO kräver "rättvisa skatter" och drar sitt exempel om att pensionärer betalar 700 kronor mer i skatt än en löntagare med 14 000 kronor i månaden.
Men precis som den utmärkta tidningen Riksdag & Departement påpekade för ett par veckor sedan: plånboken för en pensionär kan vara fetare än löntagarens. Trots jobbskatteavdraget.
Ett månadskort i kollektivtrafiken kostar 690 kronor i Malmö och Stockholm. A-kasseavgiften och medlemskap i fackförbundet Kommunal går på runt 600 kronor. Detta är utgifter som man tidigare helt eller delvis kunnat få skatterabatter för i deklarationen.
Mig veterligen har Thomas Östros aldrig tyckt att det är "djupt omoraliskt" med generösare reseavdrag till jobbet, eller skattereduktion för fackavgifter och a-kassan. Alla dessa avdrag innebär ju en skillnad i inkomstbeskattning mellan löntagare och pensionärer. Och då en eventuell rödgrön regering lär höja bensinskatten och på traditionellt vis samtidigt höja reseavdraget så ökar man skillnaderna i inkomstbeskattning.
Och varför är inte PRO - eller Östros - upprörda över den "straffbeskattning" som sker av pensionärer i Ragunda kommun?
Där har man landets högsta kommunalskatt medan en pensionär i Vellinge med lägst kommunalskatt betalar 5,28 kronor mindre per hundralapp. För 14 000-kronorspensionären är denna skillnad också drygt 700 kronor i månaden.
Om det funnits någon konsekvens i landets pensionärsorganisationernas kritik mot skillnader i inkomstbeskattning borde de också kräva en enhetlig nivå på kommun- och landstingsskatter.
För övrigt har Tyskland, Ungern, USA, Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Irland, Japan, Kanada, Nederländerna, Nya Zeeland, Storbritannien, Spanien olika sorters jobbskatteavdrag.
Sen vill jag förtydliga: Jag tror inte att pensionärer är gnälligare än andra. Lyssna bara på Thomas Östros.