Det kan vara svårt att isolera sig från höga elräkningar, speciellt efter denna vargavinter. Två hål i plånboken, helt enkelt.
Den dyra elen beror dock inte främst på elmarknadens oligopol eller marginalprissättningen på den nordiska elbörsen. Inte finns det heller något att hämta i konspirationsteorin om att kärnkraftsbolagen medvetet stängt av reaktorerna för att kunna chockhöja priserna.
Nej, för en vanlig svensk villaägare består elnotan i nuläget till 45 procent av olika skatter och avgifter. Och ju högre elpris, desto lyckligare blir Anders Borg då momsintäkterna ökar i samma takt.
Det här brukar av politiker marknadsföras som "gröna skatter". Sverige kan dock redan med vattenkraften och kärnkraften skryta med att vara ett internationellt föredöme: endast 3 procent av de svenska koldioxidutsläppen kommer från elproduktion.
Med våra välfärdsambitioner måste vi använda olika skattebaser; elen kan inte helt skattebefrias. Men låt oss befrias från de förskönande begreppet "gröna skatter" när det nästan uteslutande handlar om en ren skatt på konsumtion. Den som betalar extra för sin gröna "garanterade" vindkraftsel får ju heller ingen skatterabatt.
Men, påpekar politiker från vänster till höger, "vi har ju elcertifikaten som syftar till att bygga ut den förnybara energin."
Då är det dags att låta lågenergilampor blinka rött: varning för hyckleri. Svenska villaägare, och alla vi andra privatkonsumenter, får betala denna extra elskatt i form av elcertifikat där intäkterna går till exempelvis vindkraftsföretag. Men de verkliga storkonsumenterna är befriade!
De företag som förbrukar tillräckligt mycket el åker gräddfil då samma politiker från vänster till höger inte vill "riskera" den elintensiva industrins konkurrenskraft.
DN har räknat ut att den elintensiva industrin därmed har subventionerats med totalt 12 miljarder kronor när de sluppit betala för elcertifikaten. Årets skatterabatt hamnar på drygt 2 miljarder. Aktieägare och anställda i bolag som SCA är förstås nöjda.
Detta skattefrälse, alltså elbaronerna vid SCA, drar en riktig vinstlott. Företaget är engagerat i ett jättelikt vindkraftsprojekt som skulle kunna ge en elcertifikatintäkt från villaägare och oss andra på runt 700 miljoner kronor. Tidningen Affärsvärlden sammanfattar det klockrent: "Det basindustrin vinner på gungorna, vinner de då också på karusellen."
En del socialdemokratiska politiker har haft principiellt intressanta inlägg i RUT-debatten och motsatt sig branschstöd. De har samtidigt lyckats förtränga hur S-ministrar förr flög i skytteltrafik till Bryssel för att övertyga EU-kommissionen om att skatterabatten för den elintensiva industrin inte är något olagligt statsstöd.

Självklart skulle en skattehöjning med elcertifikat påverka produktionsnotan, om inte de eltörstiga företagen lyckas energispara i motsvarande mån. På motsvarande sätt kan man hävda att de höga löneskatterna utgör en konkurrensnackdel för arbetskraftsintensiva exportföretag. Mig veterligt finns det inga planer i regeringen på att ge skatterabatt efter antal anställda.
Men när det gäller skatterabatter för elkunder är regeringen åtminstone konsekvent i sin inkonsekvens. I norra Sverige betalar man 18,6 öre per kilowattimme i elskatt, medan vi som bor lite längre söderut måste betala 28,2 öre.
Denna elskatt och elcertifikatavgift borde vara lika för alla. Drabbas SCA för hårt är det bara att sänka skatten, lika för alla.