Problemet för varje finansminister är bara att det finns en gräns för skattevapnet i en gränslös värld. Höga skatter på tobak och alkohol bidrar ju som bekant till att den legala privatimporten ökar och även att smugglare ser en växande marknad. Bara Borg höjer skattenivån tillräckligt mycket kommer han att få se de totala skatteintäkterna på detta konto minska.
Borg anknyter i alla fall till en klassisk arbetarrörelsemoral när fack och nykterhetsrörelse for land och rike runt och predikade arbetets värde. Men budskapet är minst sagt motsägelsefullt när vi samtidigt ska supa för jobbens skull. Alliansen och de rödgröna är rörande eniga om att folket borde besöka kvarterskrogen betydligt oftare. Därför drar man i den andra spaken på finansdepartementet och flaggar för halverad krogmoms. Nu ska vi plötsligt stimuleras till att dricka vin på restaurangen. Och ju mer vi dricker, desto bättre?
Konsumtionen av just fler restaurangtjänster anser både Reinfeldt och Sahlin vara av central betydelse. Glöm därför inte att skåla för "arbetslinjen" när notan har landat på bordet.

Den mer traditionella svenska folkhälsopolitiken har annars ingen direkt plats i valrörelsen. Och när nu Kristdemokraterna lovat att stå på verklighetens folks sida, inte styra och ställa för mycket, har deras förbudsivrare i jakt på någon extrem nollvision tvingats lägga band på sig. De har å andra sidan gjort en del under mandatperioden genom att förbjuda verklighetens folk i den offentliga sektorn att röka på jobbet.

Frilansskribenten Johanna Nylander hoppas kunna kasta in en brasa i debatten om folkhälsopolitiken. Nylander har nyss utkommit med boken "Är det så farligt?" och kan placeras in i facket: ung arg liberals uppgörelse med den svenska folkhälsopolitiken och förbudsmentaliteten. I egenskap av något äldre liberal kan jag skriva under på det mesta av Nylanders agenda. Vi är även bekanta då hon sommarvikarierat på denna sida.
Därför känns det extra trist att konstatera: Johanna Nylander har begått ett stort misstag när hon har låtit sig sponsras av snusjätten Swedish Match. Pengarna är inget som författaren hymlar om, tvärtom, och företaget har även fått skriva ett förord där man känner sig tvungen att kläcka ur sig stolligheter om att företag inte får delta i samhällsdebatten: "Ett klart uttalat vinstintresse tenderar att diskvalificera åsikter om näringslivets villkor."
Swedish Match kan väl inte beklaga sig över handelsministerns kamp för att företaget ska kunna exportera snus till EU?
Jag ifrågasätter inte Nylanders integritet, men många andra kommer att göra det. Därmed riskerar hon att hamna i Schyman-fällan: många minns en sponsrad pengabränning i Almedalen men väldigt få själva budskapet.
Folkhälsoinstitutet kan göra som man gjort tidigare i snusdebatten och stämpla och misstänkliggöra debattörer som "företrädare för kommersiella intressen." Nylander illustrerar själv den här sortens trovärdighetsproblem när hon angriper "hemlige kocken", Mats Eric Nilsson för att vara "affischpojke" åt livsmedelskedjan Citygross.
Nylanders debattskrift präglas av grundlig research och är packad med fotnoter, men alldeles för lång och omständlig. Gäller inte arbetslinjen för redaktörerna på Ekerlids förlag?