VISBY. Hur många lobbyister har du träffat i dag?
Infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd får frågan i Expressens valstuga och är snabb med svaret:
- De kan inte räknas i antal, utan i miljarder.
Önskelistorna är långa om nya vägar, tunnlar och järnvägsspår. Här pågår en ständig kamp om alla statliga miljarder. Och de omtalade lobbyisterna som kämpar för att få en pratstund med ministern är inte sällan moderata partikamrater.
Kommunpolitiker står alltid på kö för att försöka övertyga ministern om varför just deras vägsträckning är viktig.
Elmsäter-Svärd sa att hon tyckte det var praktiskt; här i Visby kan hon avverka många möten på en dag.
Begreppet lobbying sägs komma från USA när ett antal människor som på 1860-talet ville påverka USA:s president Ulysses S Grant och samlades i en lobby på ett hotell.
I dag står de i lobbyn på Wisby Hotell. De kallar sig sällan lobbyister utan har i stället titlar som "chef för public affairs" eller "kommunikationsstrateg".
Lika säkert som att Almedalsveckan inträffar en gång om året, lika säkert återkommer kraven på att lobbyism måste regleras.
Det brukar landa i förslag om att lobbyisterna måste registreras och att deras kontakter med riksdagsledamöter ska redovisas offentligt.
Men vem är då en lobbyist? Och vilka är egentligen de demokratiska problemen?
Att ett kommunalråd kämpar för mer av statligt finansierad asfalt är ju något som följer med uppdraget. Det vore politiskt tjänstefel att inte försöka övertyga ministern. Och var man än vänder sig i någon av Visbys alla gränder så finns det människor som vill försöka påverka den politiska beslutsprocessen.
Lobbyism är ju också något vackert; vår rätt att bilda opinion för en sak. Det är en grundläggande demokratisk rättighet. Och när särintresset blir ett allmänintresse är en högst subjektiv definitionsfråga. Vem som ska klassificeras som lobbyist är absolut inte självklart.
Därmed blir en lagstiftad registrering av lobbyister också ett stort slag i luften. Ska LO:s ordförande, som sitter i Socialdemokraternas verkställande utskott, tvingas skriva upp sig på en offentlig lista varje gång det är möte på Sveavägen 68? Eller ska tjänstemannen från Svenskt näringsliv som sitter som expert i en statlig utredning bokföra sina politikerkontakter?
Statsvetaren Olof Petersson skrev häromdagen på DN-debatt att lobbyister borde berätta öppet om sin verksamhet. Petersson är numera själv i branschen och jobbar för pr-firman Gullers Grupp. Han tycker vidare att det borde finnas etiska regler och att branschen ska ägna sig åt självreglering.
Det är förstås önskvärt, men jag vill hävda att det stora problemet är att vi i medierna inte uppfyller vår granskningsroll. Bakom varje politiskt beslut finns ständig olika särintressen. Resan till ett klubbat lagförslag - som sänkt krogmoms - har många gånger startat i just Visby under Almedalsveckan.
Pengar, kunskap och kontakter är makt och det måste vi rapportera om. Det är rätt att lobba, men det blir fel när processen inte synliggörs. Och ibland kan det alltså vara ett moderat kommunalråd som lobbar på en moderat minister.