Döda timmen har plötsligt blivit levande.
Men rapporterna om Socialdemokraternas budgetgräl är en PR-katastrof.
EKONOMI
På tisdagar träffas Social-demokraternas 112 riksdagsledamöter för ett gruppmöte. Mona Sahlin ska ha kallat dessa tillställningar för "döda timmen." I tisdags gick det dock hett till när Tommy Waidelich presenterade partiets skuggbudget.
Enligt SVT:s Rapport ska protesterna ha varit hårda och många. Och partiets gruppledare Carina Moberg har i ett mejl skrivit: "Vi har en budget-motion som inte håller måttet vare sig till form eller innehåll."
Bakläxa för Tommy Waidelich och Juholt, alltså.
Den tyngsta kritiken rörde förslaget om att partiet inte längre prioriterar en höjning av a-kassan. För S är detta en central fråga då det inte enbart handlar om kronor utan också är en temperaturmätare på förhållandet till LO.
Dessutom ville Waidelich och Juholt behålla RUT- avdraget.
Partisekreterare Carin Jämtin får väl försöka återlansera sin butler i tunnel-banan under valrörelsen 2014.
Jo, det är förstås positivt om den döda timmen blir levande, om riksdagsgruppen i detta toppstyrda parti också kan påverka politiken. Sam-tidigt är det en ögonblicksbild av ett parti som inte återhämtat sig efter den uppslitande jakten på ett ny partiledare.
Budgettrubblet visar också en växande frustration inom S över att Waidelich inte förmår göra något eget utan anpassar sig till Anders Borgs budgetmål.
Borg har onekligen målat in honom i något hörn i riksdagshuset där varje litet avsteg från "reformutrymmet" definieras som ett hot mot rikets ekonomiska säkerhet. Vilket förstås inte är sant.
Återstår nu att se hur slutresultatet blir när skuggbudgeten presenteras på onsdag. Problemet för Tom-my Waidelich och Håkan Juholt är egentligen inte eventuella sakpolitiska reträtter utan den PR- katastrof partiledningen drabbats av.
Det handlar ju om examens-dags för finansministerkandidat Waidelich: äntligen ska han få chansen att presentera sin första riktiga skuggbudget. S ska trovärdigt visa att de kan välja mellan utgifter och skatter på riktigt.
Nu ska alla - nåja, åtminstone vissa - löften om "högre ambitioner" få ett konkret innehåll och finansiering.
Och då plockar gruppledare Carina Moberg fram den verbala motorsågen. Jag tycker nästan synd om Tommy Waidelich.
Här har han plockats in av Juholt från avbytar-bänken i riksdagen och förväntas kunna spela 1-1 mot Anders Borg i den ekonomiska politikens elit-serie. Då kan man tycka att S- supportrarna borde stötta honom så långt det är möjligt.
En skuggbudget är ett överskattat politiskt dokument. Oppositionen kan presentera sina önskelistor i vetskap om att de inte behöver ansvara för effekterna. Om ett år får man chansen att ändra och förnya sig. Väljarna kommer på valdagen den 14 september 2014 inte att belöna Waidelich, om han får vara kvar, för vad han tyckte om RUT-avdraget eller a-kassan i oktober 2011. De bedömer hans trovärdighet som nu har devalverats.
Kan man lita på en finansministerkandidat som inte ens lyckas få sin riksdagsgrupp med på noterna?
Att det råder mis-match i Social- demokraternas ekonomiska politik är inte heller så konstigt när den satts på utredning. Leif Pagrotsky ska leda partiets sökande efter en ny skattepolitik. Klart i maj 2012, kanske.
Säger S ja till RUT-avdrag på onsdag, är man kanske motståndare igen i vår.