VåRBUDGETEN
1. Brandlarmet fungerar. Just när Anders Borg pratar tillväxtsiffror på pressträffen ljuder plötsligt brandlarmet. Symboliken i detta kan diskuteras: antingen en varning för nedgång i världsekonomin eller så visade det på finansministerns eminenta krishantering då det stängdes av och vi slapp lämna lokalen.
Kanske var detta Borgs sista budget. Vid en eventuell valförlust lär han återvända till den finansmarknad han haft att tämja under sina finansministerår.
Borg har varit duktig. Avgörande för slutbetyget blir i vilken grad han kan hålla emot utgiftskalaset i valrörelsen.

2. Borg vill vara en bättre socialdemokratisk finansminister än Thomas Östros.
Återigen betonade finansministern fördelningspolitiken. "Vi vill hålla ihop samhället". Och det som tidigare var otänkbart är nu högsta politiska visdom. Av rättviseskäl ska därför skatterna sänkas för pensionärerna.
Men det är väl nu, i en konjunkturuppgång, utbudspolitiken verkligen behövs? Lova löntagarna ännu ett jobbskatteavdrag, Borg.

3. Borg har gott om miljarder kvar. Tro inte att fem miljarder till pensionärerna var den sista stora godispåsen. Finansdepartementet räknar med att det finns hela 52 miljarder kronor i den så kallade budgeteringsmarginalen i nästa års budget.
Skattesänkningar ingår dessutom inte i det utgiftstak som riksdagen måste hålla sig under.

4. Skicka Östros till Grekland. När jag lyssnar på Thomas Östros eländesbeskrivningar långt borta från den svenska budgetidyllen undrar jag om inte riksdagens stipendier för utrikes studier kunde användas bättre.
Låt Östros studera ett verkligt statsfinansiellt kaos. På plats i Aten.

5. Politik är teater. Det faktum att Borg, i brist på annat, prisar 50 kronors höjning av flerbarnstillägget som en "kraftig förstärkning", ja som en något närmast revolutionär fördelningspolitik borde faktiskt rendera honom ett skådespelarpris.

6. Carl B Hamilton gör en genial tv-kupp. Samtidigt som Östros vevar på om den svenska krisen, håller Hamilton upp Dagens Industris hyllningsartikel om Borg - "EU-mästare i ekonomi" - rakt in i tv-kameran. Jag noterar hur Borg febrilt försöker kväva sina skrattattacker.

7. Alla väntar på 3 maj. Det är inte lätt att vara rödgrön i en budgetdebatt utan ett gemensamt alternativ. Gnällfaktorn blir därför extra hög. Och inför de rödgrönas ekonomiska motion 3 maj har Anders Borg och alliansen givetvis sparat på krutet. Sen kommer det en Almedalsvecka, valmanifest i augusti och slutspurt i september.
Det gäller att spela valkorten väl och i rätt tid.

8. Politikerna överskattar sin roll. Samma sak under varje budgetdebatt. Riksbankens roll i krisbekämpning nämns nästan aldrig, men bankens akuta miljardlån till svenska affärsbanker och den enorma stimulansen med nära nog nollränta har i hög grad bidragit till att Sverige blivit "EU-mästare i ekonomi".
Äras den som äras bör. Eller hur Stefan Ingves?

9. Riksdagen och Borg saknar principer. Varför ska staten lägga sig i hur kommunerna fixar sommarjobb åt "skolungdomar"? Först faller de tillfälliga statsbidragen till kommunerna, men sedan lanseras ett litet sommarlovspaket på 100 miljoner kronor, och nu flaggar Borg för nya statsbidrag till skolan och "tillgänglighet i vården".
Litar inte Moderaterna på landstingsrådet Filippa Reinfeldts kompetens?

10. Att vara pessimist lönar sig. Jag tror att finansministern kommer att skriva upp prognoserna lagom till valet.
"Vi har tagit Sverige ur krisen" sa Borg i riksdagen. Han
kommer att säga det igen.
Och igen.