Sedan ett år kan polisen utfärda ordningsbot på 800 kronor när de ser folk som dumpar engångsgrillar, flaskor och annat skräp där de går och står.
Riksdagen beslöt i största enighet att införa brottsrubriceringen nedskräpningsförseelse som lösning på ett "ökande" och "angeläget samhällsproblem".
Fram till 1 juli hade polisen delat ut 398 skräpböter på plats. I Jämtlands län har en person straffats. Sett till befolkning har polisen i Halland varit mest nitisk med 41 ingripanden. Den siffran år inte nådd i stora Stockholms län, där blev det 32 böter.
Miljöminister Lena Ek (C) vädrade sitt missnöje i Gotlands tidningar (bara två böter har utfärdats på ön).
"Jag skulle önska att Gotlandspolisen tog problemet på större allvar" sa Ek i GT och menade att ön måste vara städad och snygg om den ska kunna leva på turismen.
Det går att finna sopor här och var där de inte ska vara. På Gotland och annorstädes. TV4 hade ett lokalt inslag från Tantolunden på Söder i Stockholm. Det visade enorma mängder skräp, samt polisbefälet Viktor Adolphson som förklarade att det fanns andra problem i Tanto samtidigt: missbruk och våldsbrott. Och då prioriterar polisen det som direkt hotar människor. Såklart.
Men Lena Ek gör en annan bedömning. Hon vill se rejäla sopinsatser från polisen. "Om ett par år kommer vi att se att lagen har varit viktig. Men då gäller det att den används", sa miljöminister Ek.
Visst kan polisen stå och spana vid överfulla papperskorgar och längs vägrenar. Precis som den kan kajka runt i hav och sjöar för att leta efter sjöfyllerister (216 lagförningar i fjol). Men det är inte de brotten som skakar om människors liv - det är bostads- och källarinbrotten, ficktjuverierna och personrånen. Och där är polisen usel på att hitta gärningsmännen.
Politikerna kan inte klaga på polisiär ineffektivitet och samtidigt lassa på polisen en mängd nya arbetsuppgifter, som sopspaning och sjöfyllojakt. I stället för att kriminalisera oönskade beteenden borde politikerna fundera över vilka redan existerande lagar som kan avskaffas för att ordningsmakten ska kunna koncentrera sig på de brott som verkligen minskar offrens tillit medmänniskor och lit sig själva.
I den mån nedskräpning är en politisk fråga ska den hanteras på kommunal nivå; med fler papperskorgar och soppellar med tätare tömning. Annars är det mest en sak för var och en av oss. Att vi bär med oss resterna från picknicken om det är överfullt i tunnorna i parken, i värsta fall ända hem. Att vi till och med tar hand om andras efterlämnade matrester i stället för att ringa gatukontoret.
Samhällsproblem har en otrevlig vana att jämt liksom tränga sig på. Men ibland gäller det att rikspolitikerna blundar, för de kan - och ska - inte reglera allt. De måste prioritera. Annars tappar medborgarna tron på lagen.
