Källarlokalen, i centrum för konflikten, hade i 16 år använts av Islamska kulturföreningen som bland annat moské, när fastighetsägarna valde att inte förnya kontraktet. Föreningen hade visserligen skött sig, men det fanns andra planer för utrymmet.
Det är inte direkt ovanligt med ilska och besvikelse när en verksamhet förlorar sin lokal, moské såväl som tobaksaffär.
Så också i det här fallet, men föreningen städade ur och överlämnade nycklarna fredligt. Därefter började oroligheterna, vars typ vi ser allt oftare främst i förorter.
Att brandkår, polis och bussar utsätts för stenkastning är ett återkommande problem i bland annat Ronna, Hammarkullen, Tensta-Rinkeby och Husby.
Det är ett allvarligt tecken och måste bekämpas innan vi-och-dom-känslan blir ännu tydligare.

I Rosengård ockuperade ett gäng, mest ungdomar, med anknytning till föreningen källaren och anklagade fastighetsbolaget för diskriminering. De avhystes av polisen som gick in med kängor och hundar.
Eftersom det då ännu inte hade förekommit några våldsamheter kan man ifrågasätta om det var nödvändigt att klampa in på det sättet i ett heligt rum där skor och hundar betraktas som något smutsigt. Om inte annat av pragmatiska skäl hade det varit på sin plats att visa prov på lite kulturell fingertoppskänsla.

Under natten till torsdagen gick konflikten in i ett skarpt läge med bränder och raketer.
För första gången vid den här sortens problem i området mötte polisen, när de flesta från Rosengård hade gått hem, ett stort gäng med autonoma aktivister från bland annat AFA. Nästan ingen av de omhändertagna var från området, utan ditresta bråkstakar från yttersta vänsterkanten. Men det har brunnit förr i Rosengård, utan hjälp av AFA.

Agerandet skylls ofta slarvigt på segregation. Bostadssegregation behöver inte vara något problem i sig. Det är segregationen på arbetsmarknaden som skapar de värsta spänningarna och en social situation där vissa föräldrar inte förmår ta sitt ansvar och stoppa barnen från att begå brott.

Malmös kommunala bostadsbolag ska rusta upp parkområdet i de berörda kvarteren.
Det är bra att man tar ansvar för underhållet, men de ledande socialdemokraterna i staden borde också fundera över hur deras partis misslyckade arbetsmarknadspolitik och bidragssyn genom åren har bidragit till problemen. En snygg park är trots allt bara kosmetika.

Det gäller nu också att intensifiera satsningarna på närpoliser, som kan bygga upp förtroende och relationer med invånarna och tidigt stoppa de, trots allt få, ungdomar som står bakom oroligheterna.