TEKNISKA HÖGSKOLAN, STOCKHOLM. Jag har svårt att höra mig själv tänka.
Jublet, eller vrålen snarare, upphör aldrig.
Piratpartiet är på väg till Bryssel. Det är bekräftat och sant. Utländska reportrar pratar förundrat om "The pirate party's" framgångar i kamerorna.
På scenen ironiserar någon över alla de som dömt ut PP.
Opinionsstödet kom inte från apatiska datanördar som är för bensköra för att kunna rösta. PP bars fram av hundratusentals människor som verkligen bryr sig.
Kraften i nätpolitiken är uppenbarad.
Men även om själva valet tagit död på myterna om hur piratsympatiöserna är så är valvakan en parad av klichéer. Det lilaklädda folket sjunger "Sjörövar-Fabbe" och ser ut att framförallt bestå av rollspelsentusiaster.
Några har rentav piratlapp på ögat.
Det här är Piratpartiets kärna. Och de fortsätter att skrika av glädje.
Valframgången är en världsnyhet och ett stycke historia.
Det är en mäktig protest mot en stigande repression, som vi känner under beteckningar som FRA och IPRED och som är en trend över hela världen.
Ännu vet vi inte vad protesten är värd.
Piratpartiet kommer att dömas efter sitt politiska arbete. Den här kvällen är det lätt att känna sig hoppfull vad gäller PP:s öde. Men jag ser ändå skäl till oro. Jag känner av en sekteristisk stämning. Rick Falkvinge talar om nätpolitiken som en fråga om att förstå, eller att inte förstå. Språkbruket känns nästan maoistiskt.
PP kan bara bli framgångsrika genom att samarbeta och bygga allianser. Hittils har partiidentiteten snarare byggt på att markera avstånd och att visa arrogans.
Partiet kommer också att förändras av att få mandat och resurser. Professionella partier blir ofta maskiner som bara vill vinna så många röster som möjligt.
Piratpartiet kommer att bedömas efter hur de arbetar i Bryssel. Satsar de sina resurser på aktivism på Europanivå eller använder de mandaten till att bygga nationell, politisk styrka?
Stämningen här är avslappnad och påminner inte alls om ett vanligt partipolitiskt evenemang. Men jag ser en makthunger hos Rick Falkvinge. Han är kvällens självklara huvudrollsinnehavare, fast han inte ska till Bryssel.
Han håller ständiga tal. På sig har han en lila pikétröja, det är en slags uniform för piratpartister. Det finns gradbeteckningar på, vilket kanske känns bra för ett gammalt lumpenbefäl som Falkvinge. På hans tröja står det "ledare". Vad betyder det egentligen?
Varför ska en ny rörelse som bygger på massornas gemensamma intelligens ha en ledare?
Det är dock hoppingivande att Piratpartiets framgångar bygger på en rörelse som uppenbarligen inte tycks kunna tämjas av någon. Förmodligen inte heller av eventuella makthungriga exhibitionister.
