En arbetsgivare har problem när 29 procent av de anställda hävdar att de drabbats av ohälsa på grund av psykosociala faktorer på arbetsplatsen det senaste året. Och allra helst som en stor del av personalen inte vågar föra fram idéer och kritik av rädsla för att få kritik.
Men så ser det ut på Socialstyrelsen, en av de statliga myndigheter som har till uppdrag att värna hälsa och välfärd.
Folkhälsoinstitutet är en annan myndighet som ska se till av vi medborgare mår bra. Den är bland annat kunskapscentrum för att utveckla strategier och metoder för att hålla oss krya och glada.
Personalen där i Östersund är inte lika lycklig. Till slut fick myndigheten kalla in en annan statlig myndighet, Arbetsmiljöverket, för att granska situationen. De anställda, 170 personer, är stressade och otrygga bland annat på grund av ledarskapet är otydligt.

Varken Socialstyrelsen, 1 000 anställda, eller Folkhälsoinstitutet har anmärkningsvärt hög sjukfrånvaro. Men så handlar det också om tjänstemannajobb. Här knäcker man inte ryggen på tunga lyft, man får inte stryk av psykotiska patienter eller vinterkräksjuka av små gullungar vars föräldrar har dålig kläm på inkubationstider.
Hos Socialstyrelsen försvann 3,1 procent av arbetstiden i fjol i sjukfrånvaro, hos Folkhälsoinstitutet 3,2 procent. Där kan någon promille bero på att cryptosporidiumparasiten började härja i vilt i slutet av november.
Annat var det i vårt stora regeringskansli. De 4 540 anställda var bara borta av hälsoskäl 1,9 procent av arbetstiden. Riksbankens 350 löntagare var ännu kryare, sjukfrånvaron var 1,7 procent.
En liten del av förklaringen är att Socialstyrelsen och Folkhälsoinstitutet är kvinnodominerade arbetsplatser, och kvinnor har högre sjuktal än män. Men det är rakt inte hela förklaringen. För även om kvinnorna på Riksbanken inte är lika vrålpigga som männen där så är de friskare än männen på Socialstyrelsen. Eller åtminstone på jobbet även om de känner sig kymiga.

Det finns en kultur på varje arbetsplats, oftast oartikulerad men ändå närvarande, som bestämmer när och varför man är hemma av hälsoskäl. Ofta har arbetsgivare som betonar vikten av en god arbetsmiljö högre sjuktal än de som inte snackar så mycket om saken. Så har till exempel Folksam regelmässigt högre sjuktal än Trygg-Hansa. Retoriken skapar helt enkelt höga förväntningar.
Sannolikt har medarbetarna i de myndigheterna som ska värna hälsa och välfärd  högre krav på hur det ska funka på arbetsplatsen för att de ska trivas. De jobbar ju ändå på ställen som borde veta bäst.
Båda hälsomyndigheterna vill säkert bli bättre arbetsgivare. Då bör de besöka och prata med cheferna i regeringskansliet och Riksbanken, kanske ordna utbytesarbeten några månader. För hela skillnaden lär inte handla om höga förväntningar, det saknas uppenbarligen en del i det praktiska handlaget.