En hemma, en kvar

Efter nästan 28 år bakom galler är livstidsdömda Annika Östberg hemma i Sverige igen. Det är en stor framgång – allra mest för Annika själv och hennes 79-åriga mor Maj-Britt Tillery som har väntat så omänskligt länge på att få återse sin dotter. Men också för alla dem som genom åren har engagerat sig hennes fall, däribland Expressens tidigare chefredaktör Staffan Thorsell.
Även regeringen har skäl att glädja sig. En rad statsministrar har försökt driva frågan om att Östberg ska få rätt att avtjäna sitt straff i Sverige. Men det var först efter Fredrik Reinfeldts möte med Kaliforniens guvernör Arnold Schwarzenegger som isen lossnade. Kanske var det bara en slump eller så lyckades Reinfeldt med något som hans föregångare misslyckats med. Hursomhelst är Östbergs hemkomst ännu en fjäder i hatten för Alliansen.

Samtidigt är det värt att fundera lite över rapporteringen kring Annika Östberg. I nästan samtliga svenska medier har det påståtts att hon är dömd för medhjälp till mord trots att hon i själva verket är dömd för mord – ”first degree murder”.
Det finns en tendens i Sverige att betrakta andra länders rättsväsenden som opålitliga och svenskar dömda utomlands som oskyldiga eller förda bakom ljuset. I debatten om gripandet av Calle Jonsson i Grekland 2001 var det exempelvis närmast en självklarhet att den grekiska rättvisan är ett dåligt skämt.

Sammanlagt sitter 173 svenskar i fängelse utomlands – de flesta dömda för narkotikabrott. Bara en svensk sitter bakom lås och bom för att ha använt sig av det fria ordet – Dawit Isaak. Efter framgången i Östbergfallet känner sig antagligen regeringen stärkt i sin uppfattning att det är den tysta diplomatin som ger resultat.
”Avgörande för framgången var vår förmåga att hålla fallet diskret under hela processen”, sade exempelvis utrikesminister Carl Bildt i går.
Men det som fungerar i den ena fallet behöver inte fungera i det andra. I Isaaks fall har den tysta diplomatin kört fast och det är värt att pröva en annan väg. Inte bara den svenska regeringen, utan hela Europa bör sätta regimen i Eritrea under hårt tryck att minska förtrycket. Tyvärr verkar det vara svårt att få gehör för den linjen. I veckan slog EU-kommissionen fast att unionen inte kommer att villkora biståndet till diktaturen.
I dag gläds vi åt att Annika Östberg har kommit hem. I morgon fortsätter kampen för att få hem Dawit Isaak.