En glädjens och lättnadens dag

Kärleksbudskapet är den rot från vilken den kristna läran utgår och blommar. Och ”aldrig tidigare har det talats så mycket och länge om kärlek i Uppsalas universitetsaula som i går”, skriver Dagens Nyheter i dag, apropå kyrkomötets debatt om enkönade äktenskap.
Det handlar om kärlek. Och i dag beslutade kyrkomötet att ändra i kyrkoordningen så att äktenskap kan ingås av par av samma kön.
Detta är en glädjens och lättnadens dag för de medlemmar av Svenska kyrkan som vill ingå äktenskap med en älskad av samma kön och även för icke-kristna HBT-personer som har tusentals år av utanförskap och förföljelse bakom sig.

Detta sagt; i en liberal demokrati ska naturligtvis inte ledamöter från politiska partier ha inflytande över ett religiöst samfunds kyrkoordning. Den politiska sfären och den religiösa ska vara åtskilda, i princip såväl som i praktiken. Religiösa frågor är samfundens suveräna domän, det är religionsfrihetens fundament.
Den rimliga lösningen hade varit att Svenska kyrkan upphörde att ha vigselrätt och att äktenskapet blev en civilrättslig fråga. Då kunde de par som vid sidan av en borgerlig vigsel vill välsigna sitt äktenskap göra så i ett samfund.
En majoritet av Sveriges biskopar är för den modellen. Men kyrkomötet beslutade att Svenska kyrkan ska ansöka om att behålla sin vigselrätt.
Biskoparna får närvara vid kyrkomötet. Men de får inte rösta.
Sverige är ett mycket märkligt litet land.