I december i fjol sa Anders Borg att Sverige stod inför "en riktig vargavinter som blir bister, lång och mörk". Det var bara en av många Krösa-Maja-dystopier. Varenda ekonomiprofessor och prognosmakare var bekymrad, men finansministern slog dem med hästlängder.
I går lät det äntligen lite annorlunda. Anders Borg sa plötsligt sådant som att "även om det alltjämt kvarstår risker och vi har en långsam och utdragen väg tillbaka finns det tydliga tecken på stabilisering i både Sverige och omvärlden."
Ingen poesi, direkt, men det är väl andersborgska för: "Tjoho!"
"Tjoho!" sägs det lite här och var, just nu.
Glädjen beror visserligen oftast på att det kommer in sorgliga siffror från inköpschefer, bil- och husförsäljare och andra indikatorer - men siffrorna är inte lika sorgliga som befarat.

Då blir alla glada. Tjoho.
Och börserna går uppåt, inte minst i Sverige, men till och med i USA. Dagens Industris börskommentator, Bengt Göransson, skriver om champagnekorkar på Wall Street, en Morgan Stanley-analytiker hävdar att USA snart "tvärvänder" och går mot ljusare tider och Alan Greenspan har vädrat sin optimism offentligt.
Nu kanske den minnesgoda tänker att "var det inte precis så där det lät, just från dessa håll, under den galna superkonjunktur som ledde till krisen?"
Jo, det var det. Och det finns ekonomer som menar att börsrallyt blott är en sista, självbedräglig champagnerunda på Titanic. Världsekonomin har inte ens börjat gå under än.
Nå, det finns visst fog för optimism vad gäller världsekonomins läkkött. Men arbetslösheten kommer fortsätta att öka, oaktat detta. Lågkonjunkturen är inte borttrollad.

Expressens ledarsida har länge krävt höjda statsbidrag till kommunerna för att undvika massuppsägningar inom framför allt välfärdssektorn, samt förutspått att höstbudgeten kommer att innehålla mer i den vägen än vad Anders Borg ville ge sken av under vinterhalvåret.
Det antagandet grundar sig inte bara på krisen, utan också på att 2010 är ett valår. Alla regeringar, oavsett partifärg, brukar expandera ekonomin under slutet av en mandatperiod.
Finansministern lovar fortfarande ingenting konkret. Han flaggar dock för att krisåtgärderna kan bli kraftigare än han trott på grund av statsfinansernas förbättrade hälsa. Och åtgärderna ska ha bekämpning av arbetslösheten som fokus.
Det är rätt prioritering, och stöd till kommuner och landsting bör ingå i krispaketet.
Ingen vinner på att barn, sjuka och gamla - som ju envisas med att förbli i sina vård- och omsorgskrävande tillstånd oavsett konjunktur - försummas, medan personalen går hemma och deppar på "bidrag" i stället för att jobba och få lön - och shoppa konjunkturen uppåt.