I Karachi i södra Pakistan samlades i går tiotusentals människor till försvar för den kommande hängningen av en kristen fembarnsmor.
Asia Bibi, som hon heter, dömdes i november till döden, anklagad för hädelse. Bibi hade hamnat i konflikt med några kvinnor i sin by. Eftersom hon är kristen ska de ha vägrat att dricka av hennes vatten. Efter grälet vände sig kvinnorna till en lokal religiös ledare, och påstod att Bibi hade förolämpat profeten Muhammed. Deras skvaller utgjorde "bevisningen" när dödsdomen föll.
Fallet har väckt massiv internationell uppmärksamhet, och underblåst djupa motsättningar i Pakistan.
Punjab-provinsens guvernör, Salmaan Taseer, engagerade sig för Asia Bibis religionsfrihet och mot hädelselagarna som hade lagt hennes liv i en hatisk pöbels händer. För detta mördades han i tisdags, av sin egen livvakt.

Nu kraftsamlar Pakistans fundamentalister för att se till att avrättningen, som de i allmänhet hyllar, inte bidrar till att hädelselagarna mjukas upp eller ytterligare fördröjer hängningen av Asia Bibi.
Händelserna blir än mer groteska när man drar sig till minnes hur Pakistan i våras lyckades övertyga FN:s råd för mänskliga rättigheter att anta en resolution som fördömer "förolämpningar av religioner".
Den pakistanska FN-ambassadören talade om vikten av att skydda minoriteter, värna religionsfriheten och förhindra våld. Men hädelselagarna i Pakistan, och ett antal andra islamiska länder, uppfyller rakt motsatta syften. Makthavare använder dem för att förfölja oliktänkande, och rikta massornas vrede bort från sig själva, mot utsatta minoritetsgrupper.

I Afghanistan dömdes häromåret en journalist till döden för hädelse, sedan han tagit del av en skrift som kritiserade den islamiska synen på kvinnor. Egypten har i snart fyra år hållit en ung regimkritisk bloggare fången, för att han "skymfat religionen".
Även om hädelselagar ofta används som redskap i förföljelsen av kristna och andra minoriteter så har de flesta som straffats varit muslimer. Det handlar om människor som varit alltför fritänkande i sin tro, eller tagit avstånd från den helt och hållet. De islamiska staterna menar att hädelselagar behövs för att "skydda religionen". Men det som verkligen utarmar allt vad religion heter är att göra den till ett tvång, och förutsätta att de troende är så veka själar att de inte klarar av ifrågasättanden.
Däremot måste självklart förföljelser och hat bekämpas men i det arbetet har länder som Pakistan, Sudan och Iran ingenting att tillföra, milt uttryckt.