Valrörelsen är nu definitivt i gång. I helgen lovade alliansen fem miljarder kronor i skattesänkningar till landets pensionärer. Bara var tionde pensionär kommer att märka av den så kallade bromsen i pensionssystemet nästa år, försäkrar alliansen: 85 procent av pensionärerna kommer tvärtom att få mer pengar kvar i plånboken.
Socialdemokraterna rusade genast ut och lovade att hela skattegapet mellan löntagare och pensionärer ska bort. Risken är överhängande att valrörelsen utvecklar sig till en huggsexa där blocken bjuder över varandra för att vinna pensionärernas gunst.
Pensionärskollektivet uppgår nämligen till 1,7 miljoner väljare. Och många av dem är arga. Den ekonomiska krisen har gjort att pensionerna för första gången minskar. Samtidigt ser man hur många löntagare har fått en hel månadslön extra om året i så kallat jobbskatteavdrag.
Orättvist! ryter pensionärsorganisationerna och oppositionen nickar instämmande. Men jobbskatteavdraget har aldrig handlat om att bedriva fördelningspolitik, utan om att stärka arbetslinjen och göra det mer lönsamt att jobba. Pensionärer kan dessutom glädja sig åt dubbelt jobbskatteavdrag och slopad arbetsgivaravgift om de väljer att extraknäcka på ålderns höst.
Bromsen är inte heller mycket att orda om. Sverige är det enda landet i världen som har ett pensionssystem som är finansiellt slutet. Det borde vara en källa till nationell stolthet. Medan andra länder dignar under framtida pensionsåtaganden har vi ett pensionssystem som går ihop. Inte konstigt att många länder kastar avundsjuka blickar i svensk riktning och att experter från Pensionsmyndigheten bjuds in till i princip varenda seminarium som hålls i ämnet runtom i världen.

Att pensionerna backar under ett år eller två efter en ekonomisk kris är något som vi måste vänja oss vid. Omvänt kan de äldre glädja sig åt att ekonomiskt goda tider ger lite mer i plånboken.
Det är naturligtvis ingen fara om regeringen kompenserar pensionärerna något för de tuffa tiderna. En viss lättnad kan rent av verka rimlig med tanke på de stabila statsfinanserna.
Men problemet är att regeringens saftiga bud på fem miljarder inte kommer att fungera som ett tak i budgivningen utan som ett golv. De rödgröna kommer att göra allt för att övertrumfa det löftet i skuggbudgeten i maj och sedan är överbudspolitiken ett faktum.

Vi går en valrörelse till mötes som kommer att vara rik på valfläsk men fattig på visioner. Inget block vill tala om hur Sverige ska byggas starkare för framtiden - hur vi ska bli världsledande när det gäller allt från sysselsättning till utbildning och forskning. I stället får vi en tävlan om vilket block som är bäst på att "kompensera" olika grupper.
Väljarna förtjänar bättre än så.