2010 fick Livsmedelsverket och Fiskeriverket i uppdrag av regeringen att utreda Sveriges fortsatta behov av att äta fisk med mer dioxin och dioxinliknande PCB:er än vad WHO rekommenderar. Bakgrunden var att Sverige sedan 2002 har ett undantag från EU:s gränsvärde för fiskgifter. Men dispensen gick ut 2011. Nu var frågan om regeringen borde kräva en förlängning.
Livsmedelsverket kom fram till att ett slopat undantag "sannolikt" skulle få positiva effekter på folkhälsan. Ett fortsatt undantag, däremot, skulle utsätta i synnerhet norrländska barn och kvinnor i fertil ålder för mer än "tolerabla" dioxinnivåer.
Regeringen valde dock att kräva ett undantag, och numera är det permanent. Alltså får vi fiska och äta strömming/sill, lax, röding, öring och flodnejonöga från Östersjö- området, Vänern och Vättern, så mycket vi vill.
Dioxinundantaget gynnar runt 400 kustfiskare, män som landsbygdsminister Eskil Erlandsson älskar: "Det är en fjärdedel av kåren, och det är viktiga jobb för en levande landsbygd", har han sagt.
400 fiskare och ett fåtal surströmmingsmakare ställs alltså mot de flera tusen kvinnor och barn som, enligt Livsmedelsverket, är utsatta för dioxinfaran. Som om inte friska kvinnor och barn var en förutsättning för "en levande landsbygd".
Erlandssons andra argument för dioxinfisk är surströmmingstraditionen. Men enligt Fiskeriverket skulle surströmmingsätandet inte hotas av att vi följde gränsvärdena. Det är den strömming som fiskas längs Norrlandskusten som är giftig; det finns ätlig fisk på västkusten.
Dioxinet är inte det enda fiskproblemet. Östersjölaxen är hotad av utfiskning och har rödmärkts av WWF. I höstas föreslog EU-kommissionen en 79-procentig neddragning av yrkesfisket för att rädda vildlaxen i Östersjöälvarna - men det struntade EU, inklusive Sverige, i. Detta upprörde sportfiskare, som påpekade att försvunnen lax innebär mindre fisketurism på Eskil Erlandssons älskade landsbygd.
Men hans yrkesfiskare blev förstås glada.
Eskil Erlandsson menar att giftig fisk går an - det är bara att informera folk om riskerna. Men enligt Livsmedelsverket är folks kunskaper om giftig fisk ytlig. Många vet att fisk är ett problematiskt livsmedel - däremot håller man inte reda på vilken fisk man bör undvika, och varför.
Och med tanke på hur alienerade dagens människor är från råvaror kan man befara att den okunskapen är svår att utrota. En följd av det kan bli att människor undviker fisk i allmänhet, för att vara på den säkra sidan. Och det är definitivt skadligt för folkhälsan eftersom det finns extremt viktiga näringsämnen i fisk.
Det minsta man kan begära i dagens läge är att det sätts mycket tydliga varningstexter på surströmmingsburkar och röda flaggor i dioxinfisk som säljs över disk.
Och så kan man skratta åt Erlandssons "vision" om "Matlandet Sverige" – landet som är förbjudet att exportera sin giftiga fisk till andra EU-länder.
