Svenska politiker borde vara goda demokrater. Men alla är dessvärre inte det.
I Sandviken är Jesper Lind oppositionsråd på deltid för Sverigedemokraterna med ett arvode på nästan 20 000 kronor i månaden. Men Lind är inte med i SD, tvärtom ser han som sin uppgift att motarbeta partiet.
Hur är det möjligt? På grund av två omständigheter. Dels för att SD inte hade skyddat sin partilista, vilket gjorde det möjligt för en person att skriva dit Jesper Linds namn, så att han blev vald som en av tre Sverigedemokrater. När så oppositionsrådet skulle utses föreslog han sig själv och krävde sluten omröstning. Då röstade fyra personer från andra partier för att Lind skulle få uppdraget. Den äkta SD-kandidaten var chanslös.
Expressen är ingen vän av Sverigedemokraterna. Men SD får inte bekämpas med vilka metoder som helst. I Sandviken har Jesper Lind, skrämmande nog samhällskunskapslärare på gymnasiet, uppträtt demokratiskt oanständigt. Liksom de fyra anonyma medkupparna i andra partier som hjälpte Lind till det goda halvtidsarvodet.
I Staffanstorp är det lika illa. Där har Moderaterna och Staffanstorpspartiet tagit hand om makten på samma odemokratiska vis. Moderaten Stefan Möller tvingades lämna sina tunga uppdrag våren före valet 2010 på grund av att han låtit en ung funktionshindrad man bo i ett uthus. Möller fanns inte med på M-listan inför valet.
Men han anses ha skrivit till sitt namn på åtminstone två valsedlar - för SD. Och Leif Widmark, ordförande för Staffanstorpspartiet, hamnade också på SD-sedlar. Möller och Widmark fick tre röster var i valet, och när det blev lottdragning om de två SD-mandaten vann de båda.
Men de röstar med sina kamrater i partierna de aldrig lämnat.
Lind, Möller och Widmark tror att de är smarta. Använder system för att mota främlingsfientligheten i grind. Det gör de inte.
Däremot sänker de förtroendet för förtroendevalda i allmänhet. De är demokratins dödgrävare.
Till hösten tillsätter regeringen en utredning som ska se över vallagen. Det behövs.
Men just denna form av röstkapning lär inte stoppas. Små nya partier, som SD nu och Miljöpartiet och Kristdemokraterna förr, är beroende av att ha blanka listor. De försöker in i det sista få nya medlemmar som kan ta uppdrag, och lyckas rätt ofta.
Möjligheten att bilda nya partier är viktig. Ansvaret för att inte missbruka detta vilar tungt på de etablerade partierna. I Sandviken, Staffanstorp och på alla andra ställen.
Det finns andra förändringar som är vettigare. I Sverige röstar vi i huvudsak på partier. Därför bör den som lämnar sitt parti tvingas lämna sitt uppdrag i stället för att sitta som vilde.
Samma bör gälla partibytare. Bara de som är personvalda bör själva kunna välja sitt öde, som Gudrun Schyman när hon övergav V för att i vildhet grunda F!.