Norge kommer aldrig att glömma den 22 juli, bombdådet i Oslo och massakern på Utöya. Efter Anders Behring Breiviks illdåd trodde norska politiker på högt deltagande i kommunvalet och de manade till det, som en manifestation för demokratin.
Valdeltagandet ökade mycket lite, med 0,8 procentenheter till 62,5 procent. Och det är ett väl så gott tecken på ett sunt samhälle. Medborgarna låter livet lunka på. Trots ett terrordåd som saknar motstycke i landet.
Arbeiderpartiet gick framåt. Fremskrittspartiet backade rejält. Men det var inte så att Norge samlade sig bakom statsminister Jens Stoltenberg och vände Frp ryggen för att Behring Breivik varit medlem. Socialdemokraterna tog sina röster från Sosialistisk venstre. Høyre fick från tidigare Frp-väljare.
Att Fremskrittspartiet skulle backa stod klart före Utöya/Oslo. I våras tvangs partiets toppolitiker i Stavanger, Trond Birkedal, lämna efter sexuellt umgänge och kränkningar av underåriga pojkar. Den affären hanterade partiet illa. Och sedan har partikamrater idkat inbördeskrig i medierna.
Utöya lade sordin på valkampanjen. Beslutet att ställa in valdebatterna i skolorna var inte bra, om än begripligt. När ungdomsförbunden brakar ihop brukar det vara högljutt, ibland roligt och ofta osakligt. Nu skapades stilla valtorg på skolorna och två av tre ungdomar struntade i att rösta.
Ap gick alltså fram på de flesta ställen. Men i Tromsø, metropolen i Nordnorge, tappade sossarna över 13 procent och kommunen får för första gången blått styre. Och här fanns verkligen stridsfrågor som skilde blocken. De röda hade anslutit Tromsö till den samiska språkförvaltningen, vilket bland annat innebär skyltar på samiska och rätt för tjänstemännen att få studieledigt med full lön för att läsa samiska.
Det var högern emot. Liksom den ständigt ökade upplåningen och den lokala fastighetsskatten, som dock inte avskaffas i en handvändning. Högern lovar att konkurrensutsätta offentlig verksamhet, vilket de rödgröna är emot.
Också i Drammen tog det blå blocket över. Medan de röda vann tillbaka Fredrikstad. Oslo fortsätter med blått styre. Av de stora städerna styr Arbeiderpartiet bara i Trondheim, där det röda styret var ytterst nära att förlora sin tidigare stora majoritet.
Lokalval är just lokala. Och ska så vara. Politiker som söker förtroende tvingas tala om de frågor de har beslutanderätt över, stadsplanering, brist på dagisplatser, usla skolresultat och matutbudet i äldreomsorgen.
Rikspolitiker håller sig aldrig borta. Så ej heller i Norge där man har skilda valdagar. Partiledarna har flugit runt. Men fokuseringen vid de frågor valet gäller blir större när man röstar i kommunvalet vid ett tillfälle helt skilt från riksdagsvalet.
Sverige borde ta efter Norge. Engagerade väljare som gör informerade val är en bättre mätare på en vital demokrati än den högsta procentsiffran för valdeltagande.
