Danmarks inställning till irakiska flyktingar är sedan länge mycket tydlig: man vill inte ha med dem att göra.
Det spelar ingen roll att de riskerar att dö i strider, eller att Danmark var med och initierade det brinnande kaos från vilket de flyr. Man bryr sig heller inte om den hårda kritiken från såväl FN som USA:s president Barack Obama och ett antal människorättsorganisationer.
Somliga trodde kanske att Danmarks linje i fråga om irakier inte kunde bli mycket tydligare. Men man ska aldrig underskatta danska politikers gränslösa besatthet av att göra dramatiska markeringar mot "udlaendinge".
Denna passion föranledde förra veckan danska poliser att mitt i natten klampa in i en kyrka i Köpenhamn där ett 30-tal för tillfället sovande irakier hade sökt skydd. Den femtio man stora styrkan, klädd i kravallutrustning enligt vittnen, förde bort männen från sina familjer i handfängsel.
Traditionen att respektera kyrkor som fristäder har en lång historia i Europa. Den gällde fram tills i förra veckan också i Danmark. Men den danska främlingsrädslan har tagit död på ett stort antal principer och värden som tidigare setts som danska. Författaren och journalisten Carsten Jensen skrev i veckan att han snart inte vet varför han ska kalla sig dansk (DN Kultur 19/8). Han avslutade sin artikel med att för Danmarks del efterlysa "en stor, renande samvetskris".
Kanske kan en sådan redan skönjas. Enligt en ny opinionsundersökning anser en stor majoritet av danskarna - 68 procent - att Danmark inte, som i dag, ska avvisa flyktingar till farliga områden som södra Irak.
Samtidigt är den danska politiska debatten lika deprimerande som vanligt. Den senaste symboldebatten rör de ytterst få burkor som kan skymtas i danska offentliga miljöer. De konservative, med sin nya integrationstalesman, den alltmer pajaslika Naser Khader, i spetsen yrkar på förbud. Ett sådant strider sannolikt mot den danska grundlagen. Det vore dessutom så uppenbart kontraproduktivt.
Förtrycket som burkorna uttrycker skulle knappast upphöra genom ett förbud. Snarare skulle dessa kvinnor, som sagt ett litet fåtal, helt förpassas till hemmen. Det är dock uppenbart att burkaförbudet inte handlar om att lösa ett politiskt problem, bara om att ytterligare exploatera främlingsrädslan. Det är en sport som båda de politiska blocken tävlar i. Höga socialdemokrater har uttryckt stöd för såväl burkaförbudet som polisens tillslag mot kyrkan i Köpenhamn.
För Sverige finns det viktiga lärdomar att dra. Många i den svenska debatten antyder att främlingsfientligheten framför allt beror på invandringen och politikernas ovilja att tala om den. Men i Danmark pratar man knappt om något annat numera och gränserna är stängda. Främlingsrädslan firar likväl - och just därför - ständigt nya triumfer.
Om lille havfrue hade kommit från Irak hade hon avvisats.
