Man(s)-partiet

Twingly bloggsök

JOBB
Anklagelserna har haglat mot regeringen efter beskedet att Koenigsegg drar sig ur Saabaffären. Riktigt vad Socialdemokraterna tycker att Maud Olofsson & Co borde ha gjort har åtminstone inte jag begripit. Utfallen har varit en plågsam uppvisning i vaghet: Regeringen har varit för passiv, gjort för lite för sent.
Men det underliggande budskapet går inte att ta miste på. Inget kan vara viktigare än att rädda fabriken i Trollhättan. Att Saab har gått med förlust nästan alla år sedan 1990 räknas inte. Inte heller att det råder en stor överproduktion av bilar i världen och att Saab med sin lilla volym har små möjligheter att överleva i den konkurrensen.
Om det så krävs att staten spelar roulett med miljarder av skattebetalarnas pengar så är det värt det. Det här är nämligen inte vilka jobb som helst. Det handlar om världens bästa bilbyggare, enligt S.
Riktiga karlajobb.

Gör för ett ögonblick tankeexperimentet att det rörde sig om kvinnojobb i den privata sektorn. Är det någon som tror att landet skulle ha stannat som om krigssirenerna ljudit? Att Sahlin och hennes näringspolitiske talesman Eneroth skulle vilja riskera välfärdens miljarder för att rädda "världens bästa sömmerskor"? Inte jag. Minns bara hur tekoindustrin tilläts gå under.
Samma vurm för mansjobb går igen i Socialdemokraternas uppbackning av den blågula försvarsindustrin. Under hösten har man gått till häftig attack mot regeringens planer på att börja köpa försvarsmateriel från hyllan för att spara pengar. Det försvarsindustriella komplexet måste skyddas till varje pris. Att miljarderna rinner ur statskassan spelar ingen roll när det gäller att slå vakt om något så manligt som pansarfordon och artilleripjäser.
Riktiga karlajobb.

Jag lyssnade på Tomas Eneroth på ett seminarium nyligen och insåg att det är precis så här enögd hans världsbild är. Han talade med hetta om vikten av skogsindustrin, fordonsindustrin och försvarsindustrin. "Vi kan inte klara oss på att tvätta varandras kläder", avrundade han med förakt i rösten.
Det finns alltså riktiga mansjobb och så finns det fruntimmersgöra. Det förra är så värdefullt att det inte spelar någon roll om det krävs skattemiljarder för att hålla verksamheten på fötter. Det senare är så värdelöst att det inte spelar någon roll om verksamheten går med vinst.
Sedan RUT-avdraget infördes - skatteavdraget för hushållsnära tjänster - har det skapats minst 7000 nya jobb inom hemservicesektorn, enligt tjänsteföretagens branschorganisation Almega. Den verkliga siffran ligger troligen runt 10000 nya heltidsjobb.

Och trenden är uppåtgående. Företagen rapporterar om ett jättetryck, trots lågkonjunkturen, sedan faktureringen förenklades 1 juli. Kunderna består i huvudsak av barnfamiljer medan löntagarna i nio av tio fall kommer direkt från arbetslöshet.
10000 nya jobb innebär att RUT-avdraget inte längre kostar staten någonting och från och med nu kommer att generera vinst. Allt enligt en rapport från statliga Konjunkturinstitutet (2005).
Detta vill Socialdemokraterna sätta stopp för om de vinner valet. RUT-avdraget ska bort; strunt samma att tusentals kvinnojobb hotas. Sådant fruntimmersgöra vill inte arbetarrörelsen befatta sig med.
ROT-avdraget däremot får vara kvar. Naturligtvis. Det är ju hantverkarjobb vi talar om - snickare, golvläggare, rörmokare. Riktiga karlajobb.
Mona Sahlin borde fundera över den olyckliga vändning partiets näringspolitik har tagit. Den rimmar illa både med hennes roll som förnyare och feminist.

Det kan inte vara socialdemokratisk politik att till varje pris bevara industrier som inte längre klarar konkurrensen från omvärlden. Sådan konservatism går stick i stäv med rörelsens tradition av att bejaka ekonomins omvandlingstryck (Rehn-Meidnermodellen).
Romantiken kring de testosteronstinna fabriksjobben passar inte heller in i partiets nya kvinnoprofil. Visst behöver vi industrin även i framtiden, men varför är det så mycket finare att bära blåställ än förkläde?
Här är mitt tips till Sahlin: sparka Tomas Eneroth.

Av Anna Dahlberg
anna.dahlberg@expressen.se