Skriv ut Skriv ut Textstorlek: Textstorlek 1 Textstorlek 2 Textstorlek 3
Teckning: Mario Brancaglioni

Anna Dahlberg: Farväl till förnyelsen

Jag tycker synd om Mona Sahlin.

Ett och ett halvt år efter att hon tog över som s-ledare faller hennes politiska vision ihop som ett korthus. På något annat sätt kan jag inte tolka den senaste tidens händelser.
Hon strävade efter att bryta upp blockpolitiken. I stället har hon nu medverkat till att cementera den. Hon ville förnya socialdemokratin och erövra mitten i svensk politik. I stället blev hon den första socialdemokratiska partiledaren som bjuder in det gamla kommunistpartiet till sitt regeringsunderlag.
Såväl hennes strategiska som sakpolitiska förnyelseambitioner tycks ha gått om intet.

Jag ska villigt erkänna att jag blev upprymd över nyheten att s, v och mp slår sina påsar ihop inför valet. Dels ska det bli underhållande att följa deras försök att jämka samman politiken. Allt talar för att det blir nästa års mest beroendeframkallande dokusåpa.
Dels ökar det rödgröna samarbetet alliansens chanser att vinna valet 2010. Trängseln i mitten minskar. Ohlys medverkan drar de rödgröna ut på vänsterkanten och lämnar fältet fritt för alliansen.
Samtidigt känns det lite snopet. Knappt hann Sahlin klargöra sina ambitioner förrän de gick i kras.
Någon gång i september började det bli uppenbart vart Sahlin ville leda sitt parti. Under täckmantel av att idka självkritik kom det ena rådslaget efter det andra fram till att socialdemokraterna måste förnya sig - läs närma sig den borgerliga regeringen.
Crescendot kom med den beryktade presskonferensen i oktober då Sahlin förklarade att hon ville bilda regering med miljöpartiet och lämna vänsterpartiet ute i kylan. Resten är historia.

Man kan kalla Sahlins
projekt dumdristigt. Men man kan också kalla det modigt. Som första s-ledare i modern tid verkade hon ha föresatt sig att förnya socialdemokratin i högerriktning.
Ingvar Carlsson och Göran Persson drev visserligen igenom en rad svårsmälta förslag, men alltid under nödvändighetens ok. De var förvaltare och maktspelare som såg till att hålla alla läger inom rörelsen på gott humör.
Sahlins resa mot mitten var annorlunda. Till att börja med gjorde hon en osentimental analys av valförlusten. Socialdemokraterna hade förlorat medelklassen och storstadsväljarna till högern. Enda sättet att komma tillbaka till makten var att lyssna på detta missnöje och kapitulera för kunskapsskolan och jobblinjen.
Dessa slutsatser rimmade också väl med Sahlins politiska grundsyn. Under det tidiga 90-talet gjorde hon sig känd som en förnyare och högersosse. Hon väckte agg med uttalanden som "småföretagarna är vår tids hjältar". I samband med EU-folkomröstningen stod hon högst upp på barrikaderna.
Det var frihetsarvet inom den socialdemokratiska idétraditionen som Mona Sahlin kände sig befryndad med.
Trolovningen med miljöpartiet framstår som en naturlig följd av denna hållning. Genom att knyta upp de gröna skulle socialdemokratin kunna tanka sitt varumärke med den rätta storstadsliberalismen. Miljöpartiet skulle också fungera som en möjlig brygga över blockgränsen.
Även om muren mellan blocken ter sig oöverstiglig i dag kan man föreställa sig ett scenario då sverigedemokraterna kommer in i riksdagen och sammanhållningen rämnar. Socialdemokraterna skulle trona majestätiskt över mitten i svensk politik.

Hela denna strategi
är nu makulerad. Ohlys plats i det rödgröna regeringsalternativet kan inte ses på annat sätt än att traditionalisterna inom socialdemokraterna har segrat. Sahlins vision vingklipptes innan den fick pröva sin flygfärdighet.
Det måste vara en outhärdlig sits för en partiledare. Men kanske fungerar Sahlin på ett annat sätt. Måhända är kärleken till partiet långt starkare än lojaliteten till idéer som ändå inte betyder så mycket när allt kommer omkring.
Kanske är hon fast övertygad om att Ohly kommer att lägga sig platt för de rödgröna storasystrarna. Eller så har den ekonomiska krisen drivit Sahlin vänsterut. De senaste veckornas utspel om förstatligande av Volvo och amorteringsfrihet för alla varslade tyder onekligen på det.

Osäkerheten kring var socialdemokratin står är större än någonsin.

Av Anna Dahlberg
anna.dahlberg@expressen.se

Publicerat 14 december 2008
Uppdaterad 14 december 2008
Tyck till
Det finns 54 kommentarer på artikeln
Logga in och kommentera
Du är inte inloggad!
Logga in till höger
Regler för kommentarer

Ett rejält alternativ till den nuvarande kritstrecksrandiga regeringen där arrogansen fått fritt spelrum.

Om ni är nyfikna på hur Mona klarar att framföra ett tal på engelska kan ni gå in på youtube och titta på följande:
www.youtube.com/watch?v=u-oHpVQxTrc
Mona stapplar sig igenom en text hon absolut inte förstår någonting av. Det är ytterst pinsamt. Och henne ska vi skicka runt i världen och tala i diverse fora och diskutera svåra problem med världens ledare. Detta får inte hända, det är sossarnas f--------e skyldighet att se till att så inte blir fallet.

Göstasson 58 den 14 dec 2008 :

Tack for svar. Det forklarar allt. Helt odemokratiskt ur svenska folkets point of view.

Berra. Hur ska jag veta det? Varför ska jag svara dig på det? Det jag vet och det jag skriver om är att Mona inte orkat åka till bilprovningen och därtför dragit på sig körförbud på bilen, inget annat. Artikeln handlar om Sahlin, men det har du har tydligen missat. Och så heter det FÖRORDNINGAR.

Den förnyelse, Sahlin kommer att erbjuda är en trepartiregering där Mp+V sitter representerade till skillnad från den självpåtagna makt som S representerat i tidigare regeringsställning. I slutändan kommer det politiska manifestet späs ut till den milda grad då de rödgröna skall enas om EU,miljö och skattepolitik. I kommande form bör det bli mer av en soppa än tidigare kända röra!
I politiken intet nytt. Slut

Bra analys! Tänker exakt likadant i frågan. Cirkusen med alliansen visar tydligt, tyvärr, att för många sossar lever i förflytna och fattar inte, varför de egentligen förlorade makten. Hoppades lite liv i deras grå hjärnceller, men istället blev Sahlin fastkletad med desamma och är oförmogen, feg, eller för makthungrig att ta sig loss. Majoritetens makt vinner man över bara med konskap och styrka.

MrG kl.19,21
Hur många av regeringens ministrar följer våra lagar och förårdningar, t.ex. skattelagar som deklarationer och byggnadsnämdens godkännande, ang. ombyggnationer ?

Om Sahlin vinner valet så har vi svenskar visat att vi inte klarar av att hanetera en demokrati!

Ruggigt om en så ambivalent person får makt i Sverige.

Sahlin kommer bli ihågkommen som den där som förlorade ett kassaskåpssäkert val. Som den som öppnade dörren(!) för kommunister in i det politiska finrummet. Som den där som hade en vision som totalt demolerades på två ynka månader av lika delar mosa-mona-kampanj och socialdemokratiska realiteter (vänsterflygeln är inte att leka med).
Det är inte synd om Sahlin. Har man en vision och sitter i en sådan position måste man ha kraft att genomföra den. Det har inte Mona.
Det vi kommer se framöver är socialdemokratiska partiets minskade makt och alliansens största triumf. De har en gång för alla brutit enpartistaten där sossar i 70 år härskade genom att söndra borgerligheten. Det är en bra utveckling.
1 2 3 4 5 6 Nästa
För att anmäla ett inlägg, klicka på Anmäl inlägg
BLOGGBLOGGMed ledar- och debattredaktionen
Vem vinner 2010?
Sök ledare