Valåret 2006 oroade sig ekonomer över att hushållens lån bara ökade. Utslaget på varje svensk var lånen 135 procent av inkomsten, lika farligt högt som före 1990-talskrisen. Men den allierade oppositionen under Fredrik Reinfeldt delade uppenbarligen inte oron. Ett av vallöftena var att avskaffa fastighetsskatten.

Två år senare avskaffades själva ordet. Numera heter det fastighetsavgift, även om det fortfarande är en skatt. Men reformen hade reellt innehåll också, nu finns ett tak för skatten - i år är det 6 285 kronor. Det gäller även palats med sjötomt i Stockholms fina förorter. För hyreslägenheter är skatten 1 365 kronor som är inbakade i hyran.

Omläggningen innebar förstås att priserna på villor och bostadsrätter sköt i höjden i alla snabbt växande regioner, vilket i sin tur tvingade köparna att låna mera. I år är hushållens skuldkvot uppe i 165 procent och nu haglar förslagen om amorteringskrav och sänkta eller slopade ränteavdrag.

Omfattningen av skuldsättningen är orimlig. Men det finns inget sätt att lagvägen snabbt minska den utan att uppträda ojust mot medborgarna. Om riksdagen skulle besluta att trappa ner ränteavdraget från 30 till 15 procent på fem år skapas förvisso en press neråt på bostadspriserna. Men det sätter också en massa yngre människor i en ekonomisk knipa de aldrig kunnat förutse.

Om riksdagen skulle besluta att minska avdragsrätten med en procentenhet i taget i fem år - ja, då blir effekten liten. Men väljarna lika fullt arga som bin.

Alltså. Det är politiskt omöjligt att röra ränteavdragen som en isolerad åtgärd. Det skulle dessutom öka skattetrycket där Sverige redan ligger i världstopp, vilket är illa nog. Likväl måste något göras, för de statliga lånesubventionerna är ekonomiskt farliga och moraliskt osmakliga.

Lösningen på låneproblemet är att göra en ny stor skattereform som också tar hand om andra bekymmer, som inkomstbeskattningen. En nedtrappning av ränteavdrag och höjd fastighetsskatt kan kompenseras med slopad värnskatt, höjd skiktgräns för statlig inkomstskatt och jobbskatteavdrag. Och gärna enhetligare moms.

Avtrappade ränteavdrag behöver för övrigt inte kopplas till en motsvarande skattesänkning på kapitalinkomster. Symmetriargumentet är ihåligt. I dag gäller 30 procent för avdrag liksom för skatt, men för räntekostnader över 100 000 kronor är skattereduktionen bara 21 procent. Den som har kapitalinkomster i de höjderna betalar fortfarande 30 procent.

Skattesystemet, liksom övrig politik, bör motverka överbelåning snarare än att stimulera ett liv på krita. Men väl så viktigt är att diskutera värderingar, att framhålla friheten och tryggheten ett sparkapital ger. Glädjen över att ha råd att säga upp sig när arbetsplatsen sjunkit ner i ett gnällträsk överträffar vida njutningen av fondtapet i siden och badrumsgolv i marmor.