Det är ofta den som har förlorat mest som har svårast att lämna spelbordet. Förlusten blir ju verklig först när man går. Så spelaren satsar igen, för att slippa konfronteras med katastrofen, varje gång lika hoppfull om att det äntligen ska gå vägen. På det sorgliga sättet fortsätter det tills alla tillgångar är slut.
Den hopplösa sitsen påminner om den Sverige befinner sig i när det gäller Jas 39 Gripen. Trots att de kalkylerade exportframgångarna uteblivit fortsätter vi satsa på stridsflygplanet, eftersom vi redan har satsat så ofantligt mycket. Så länge satsningarna fortsätter kan man upprätthålla illusionen om att det har varit klokt att satsa hundratals miljarder på ett helt eget flygvapensystem. I själva verket har det varit vansinnigt.
Gripenprojektets överlevnad har styrt försvarets ekonomiska prioriteringar, i stället för Sveriges försvarsbehov. Följaktligen har vi köpt fler flygplan än vad vi behöver, och dem har vi sedan inte haft råd att rusta eller ens flyga ordentligt med.
För att ett stridsflygplan ska vara konkurrenskraftigt på den internationella marknaden måste det ständigt utvecklas. Det är därför höstbudgeten väntas innehålla en satsning på ännu en ny generation Gripen - så kallade Super-Jas.
Försvaret behöver dem egentligen inte - våra plan ur den tidigare generationen fungerar alldeles utmärkt i många år till. Men Saab behöver något nytt att erbjuda.
Fortsätter Sverige med Gripen kommer skattebetalarna tvingas bekosta ständigt nya generationsväxlingar även i framtiden. Eftersom den internationella efterfrågan är i princip obefintlig finns ingen att dela utvecklingskostnaderna med. Misslyckandet beror inte på att Gripen är ett dåligt plan utan främst på att lilla Sverige inte står särskilt högt upp på köparländernas önskelista över strategiska partners.
Alla andra små- och medelstora länder som försökt sig på stridsflygsproduktion har redan kastat in handuken. Sverige måste göra detsamma. Efter att försvarets nuvarande Gripenflotta tjänat ut bör vi köpa stridsflyg från utlandet. Initialt kommer det att krävas en del extrainvesteringar för att ställa om vårt Gripenanpassade försvar. Men i ett längre perspektiv råder det ingen tvekan om att import är det enda ekonomiskt rimliga alternativet.
Om vi långsiktigt ska ha råd att hålla ett eget flygvapensystem under armarna måste vi antingen i princip avskaffa det övriga försvaret, eller chockhöja anslagen.
Den luftförsvarsutredning som tillsattes i våras fick bara i uppdrag att utreda hur behoven ser ut efter 2040. Det är lätt att förstå varför. En utredning om hur vi bör satsa den närmaste tiden hade ju kunnat landa i den misshagliga, men självklara, slutsatsen att den föreslagna satsningen på "Super-Jas" bör stoppas.
Men förr eller senare måste politikerna våga se sanningen i vitögat. Den bästa tid är nu.
