Berättelserna gick genom Småföretagarsverige. Ibland var det frisörsalongen och någon gång plastfabrikören som hade en anställd som drabbades av en mystisk infektion under utomlandssemestern. Personen jobbade en månad, fick återfall tre veckor (varav arbetsgivaren betalar sjuklön de två första), frisknade till, insjuknade igen (ny sjuklöneperiod) och de blir ju så orimligt dyrt att man bara inte kan ha anställda.
I värsta varianten hade ytterligare en anställd i samma företag samtidigt ådragit sig ett komplicerat benbrott när hen ägnade sig åt bergsklättring.
Näringsminister Maud Olofsson lyssnade. 1 juli 2010 infördes ett högkostnadsskydd för arbetsgivarna, om sjuklönekostnaden är mer än 2,5 gånger rikssnittet kan man ansöka om att få pengar tillbaka av Försäkringskassan. I fjol hade regeringen avsatt 228 miljoner kronor för ändamålet. Bara 57 miljoner gick åt, 301 företag delade på summan.
"Det beror väl på att företagen inte vet om att den här förmånen finns", förklarade Försäkringskassans Birgitta Rosenberg i Dagens Eko.
Förmodligen är det så. Mikroföretagare med färre än tio anställda håller i regel inte reda på regelverkens subtiliteter, inte småföretagare med 10-49 anställda heller. Man koncentrerar sig på kärnverksamheten, att producera och sälja. Det är först när organisationen är så stor att det finns en specialiserad personalavdelning som någon sitter och räknar efter om sjuknärvaron kan tänkas ha gått över gränsen.
Det finns hur många regler som helst den vanlige företagaren inte har en aning om.
Hos Europeiska socialfonden finns pengar att hämta för kompetensutveckling för de anställda och för projekt för arbetslösa, det handlar om en knapp miljard. Varje år. Andelen som går till företag är mycket liten, Företagare har bättre för sig än att lära sig skriva ansökningar till ESF-rådet. De som gör det är ofta överbemannade eller desperata.
Branschföreningen Sveriges tidskrifter har fått 12,3 miljoner kronor för att 800 av publikationernas 1 000 annonssäljare ska utbildas till "certifierade flerkanalssäljare". Sydsvenskan kammade hem en halv miljon för kartlägga sin kompetens i mångfaldsfrågor.
Vinnova, myndigheten för innovation, har också bidragspengar. Och visst går det att hitta mikro- och småföretag bland dem som fått anslag, men de som söker och får är inte alldeles vanliga. Antingen är de konsulter eller så kommer de från den ansökningsvana akademiska miljön.
Regeringen vill så gärna visa näringslivet att den bryr sig. Men det görs bäst genom generella och enkla åtgärder. Hellre en liten sänkning av bolagsskatten än en specialdestinerad pott för kompetensutveckling eller innovation.
Bidragen innebär att företagen fokuserar på fel saker, på att lära sig regelformalia i stället för att jobba smartare. Det är dags att sätta fart på det där arbetet mot krångel som alliansen utlovade redan 2006.
