I går hade riksdagsman Björn Söder ett smärre nervsammanbrott på SD:s riksdagsblogg. Riksdagsmannen är svårt upprörd över att man inte längre kan vara en glad islamofob utan att folk helt ofint börjar tala om Norge. Eller, som det heter på sverigedemokratiska:

"Etablissemanget" ser nu sin chans "att skuld- och tabu - belägga en oerhört viktig debatt om hela vår framtid".
Att debattera Sverigedemokraternas politik är, enligt Söders språkbruk i denna epistel, att "skuld- och tabubelägga", det är ett "angrepp", ett "drev", en "partipolitisk kampanj", det är att "tabubelägga" (igen), ja, det är i själva verket SD-kritiker "som uppviglar till hat och intolerans".

Det är intressant att Björn Söder ser all kritik mot SD som illegitimt förtryck, med tanke på att han samtidigt skriver att den stora skillnaden mellan Breivik och SD är att SD "tror på demokratin och det öppna samhället".
Är SD helt säkert på att SD tror på den öppna demokratin? I en öppen demokrati är det faktiskt inte ett övergrepp att kritisera politiska idéer. Det kallas d e b a t t.

Men självömkan är ju SD:s paradgren, vid sidan av muslimhatet.
Den obeskrivlige Jimmie Åkesson har skrivit en lång text på SD:s hemsida, med rubriken "Det är svårt att inte känna ilska". Den skrevs sex dagar efter Breiviks terrordåd, apropå Breiviks terrordåd.

Handlar då texten om Åkessons ilska över Breiviks terrordåd? Mm - nej.
Den handlar om hur hårt Sverigedemokraterna har drabbats av Breiviks terrordåd. Ja, Jimmie Åkesson, personligen, är drabbad:
"Hela det demokratiska samhället - som också vi är en del av - är angripet. Jag, i egenskap av demokrat och folkvald, är angripen och jag är uppriktigt bedrövad över att det finns människor i det här landet som använder en sådan här tragedi för att plocka politiska poäng."

Den som känner för det, kan lägga en liten blombukett utanför Jimmie Åkessons dörr, till minne av den hemska tragedi som har drabbat Jimmie Åkesson.
Åter till Björn Söder. Han skriver att någon har likställt sverigedemokrater med råttor. Vederbörande "borde skämmas", tycker han. Stora, starka riksdagsman Söder är skakad. Och i princip har han ju rätt, "råttor" är inget trevligt språkbruk. Men vem är han att klaga!

I SD:s valfilm framställs muslimska småbarnsmammor som ett pack onda skadedjur, jagande svenska pensionärer. Och deras vapen är barnvagnar. Sverige-demokraterna skildrar kort sagt kvinnor som råttor och deras skyddslösa barn som råttors vapen.
Men stora, starka riksdagsman Björn Söder tycker att det är honom och hans riksdagsgrupp det är synd om!

Har han ingen som helst aning om hur osmakligt, ynkligt och bakvänt det är? Eller har han laddat ner så mycket hat i nyfödda barn att han på allvar tror att de har blivit monster?
Han kanske skulle försöka dämpa sitt hat lite och se om inte föremålen för hans hat faktiskt började bli lite mindre monstruösa och lite mer - mänskliga.
Sverigedemokraterna är handelsresande i hat.
Punkt.

De vill inte ha någon "oerhört viktig debatt" om någonting. De vill så hat, hat, hat.
Vad vill de skörda?
Kramar?