Länge har det sett ut som att Barack Obama hängt modlös på repen. Men natten till i måndags stegade han ut i ringen och avgjorde matchen. Han lyckades med det som sju presidenter före honom misslyckats med - att driva igenom en allmän sjukvårdsförsäkring. Därmed har han skrivit in sig själv i historieböckerna. Inte sedan 1965 har en så stor social reform röstats igenom i USA; då gällde det Medicaid och Medicare som garanterar vård för fattiga och äldre.
Det finns mycket att fira. Äntligen sällar sig USA till kretsen av demokratier som erbjuder vård till alla. Det blir obligatoriskt att teckna en sjukvårdsförsäkring och de som inte har råd får hjälp på traven av staten. Försäkringsbolagen ska inte längre kunna neka människor för att de har medfödda diagnoser eller kicka ut dem när de insjuknat. En skamfläck på stjärnbaneret är på väg att tvättas bort.

Att vårdreformen nu blir verklighet stärker också Obamas presidentskap. Han är på väg att infria sitt kanske viktigaste vallöfte och har visat tvivlarna att han är en president att räkna med.
Men det kan vara en seger med bismak. Demokraterna hävdar att deras reform är finansierad och rentav kommer att bli en vinstaffär för staten. Sanningen är dock att förslaget är tunt när det gäller att ta tag i de enorma strukturproblem som amerikansk sjukvård dras med.
USA lägger nästan dubbelt så mycket pengar på vård som Sverige - svindlande 16 procent av BNP. Ett av vedträna i denna brasa är alla stämningar. För att försäkra sig om att undkomma skadeståndsanspråk garderar sig läkarna med extra prover och annat som leder till överkonsumtion av vård.
Annat som spär på vårdnotan är bristande konkurrens, svaga incitament att spara och att försäkringarna är kopplade till arbetsgivaren. Från början var det tänkt att reformen skulle tackla den skenande kostnadssidan, men efterhand har de ambitionerna vattnats ur. Det är utan tvekan en missad chans, inte minst eftersom USA:s budgetunderskott har blivit ett alltmer akut problem som Obama förr eller senare måste ta tag i.

Det är ännu för tidigt att sia om väljarnas dom i kongressvalet i november. En vingklippt president hade knappast kunnat göra ett bra val, men reformen har samtidigt polariserat USA på ett sällan skådat sätt.
Förhoppningsvis innebär segern att Obama nu kan börja ägna energi åt andra viktiga frågor. Klimatet är en sådan ödesfråga som har fått stå tillbaka. Men även världen väntar på Obamas ledarskap. Varför inte börja med ett kraftfullt initiativ i Mellanösternkonflikten?