I går hade Dagens Nyheter rubriken "3 000 mer i hyra - för ingenting". Reportaget handlade om äldreboenden i Stockholm, där hyrorna har chockhöjts. Bakgrunden är en dom i Svea hovrätt rörande hyressättning för lägenheter på omsorgsboenden, som ju skiljer sig radikalt från vanliga våningar.

Korrigeringen har inneburit 65-procentiga hyreshöjningar för de värst drabbade. Det är minst sagt lätt att förstå de inblandades upprörda känslor. Men låt oss vidga perspektivet: är det dyrt att bo på ett äldreboende? Betalar man för "ingenting"?

Hyran täcker själva lägenheten och gemensamhetsutrymmena. Därtill betalar den boende en matavgift på max 2 688 kronor och en omsorgsavgift på max 1 760 kronor. Tillsammans utgör de posterna som mest 4 448 kronor i månaden. Vad får man då för det?

På Vasens vård- och omsorgsboende i Stockholm, där hyrorna nu alltså höjs, finns det enligt hemsidan samlingsutrymmen med uteplats samt caféverksamhet. Maten kommer från Dafgårds, potatis och ris kokar man själv. Bakar gör man också.

Det finns sjuksköterska dygnet runt, sjukgymnast, arbetsterapeut, undersköterskor och vårdbiträden. "Vi har Silviasystrar på demensenheterna", skriver Vasen, "och från och med juli även en Trivselvärdinna."

Detta kostar naturligtvis långt mer än 4 500 kronor i månaden: Den ersättning som Stockholms stad oftast betalar för en person på ett vård- och omsorgsboende är 49 950 kronor per 30 dagar. De med tyngre vårdbehov kostar 59 910 kronor i månaden.

Äldreomsorg är jättedyrt. Och vi svenskar kommer med all sannolikhet att behöva betala mycket mer av kostnaden själva i takt med att allt fler blir allt äldre. Alltså måste vi organisera det så smart som möjligt. Vad kan vi dra ner på?

På Vasen har alla lägenheter kök och balkong, vilket är vanlig standard i dag. Men dementa lagar inte mat och släpps garanterat inte ut på sina balkonger. Varför ska de betala för utrymmen som de inte behöver? Jo, för att det ska vara trevligt för anhöriga, i princip.

Det behövs billigare omsorgslägenheter. För en dement fungerar en etta med en kokplatta för fikasugna anhöriga. För en klar person som hellre äter i matsalen - samma sak.

Dessutom borde man kunna välja att bo på delat rum. En studie från Sahlgrenska visar att flerbäddsrum är populära:

"Många känner en trygghet i att andra kan kalla på hjälp om det händer något, andra tycker att tiden går fortare när det finns andra att prata med", säger docent Sylvia Mättä. (BT 26/7)

Ganska självklart, egentligen, om man ser det ur en mycket gammal, ensam, hjärtflimrig och förvirrad människas perspektiv, inte ur en frisk, inredningsintresserad 50-årig politikers eller DN-läsares.

Vi kan tack och lov satsa mycket och solidariskt på äldreomsorgen. Men resurserna är ändliga. Det är bättre att vi lägger pengarna på personal än på kvadratmeter.