Kongresserna är några dagar av låtsasdemokrati där ungdomsförbunden bedriver snabbkurs i det politiska spelet. Ledningen väljs alltsomoftast efter intriger och maktspel. Den som vinner kan efter ett par år växla in engagemanget mot en plats i valfri politisk församling.

På kongresserna klubbas också åsiktspaket utan krav på budget- balans. Det som snarare är en debattklubb presenteras som en möjlighet att påverka moderpartiets partiprogram. Något som sällan händer inom överskådlig framtid.
Partierna ser ungdomsförbunden som en plantskola för politiskt engagemang. Kanske var det så på 70- talet när förbunden var folkrörelser och hade tiotusentals aktiva medlemmar. I dag ser det annorlunda ut. För bara ett par år sedan uppdagades omfattande medlemsfusk, och medlemsbortfallet ökade dramatiskt tills i bästa fall tusentalet medlemmar fanns kvar. De politiska ungdomsförbunden har varit som choklad på tonårshud för både maktmissbruk, oegentligheter med pengar och en osund syn på interndemokrati.
Riksdagspartiernas ungdomsförbund har blivit en bidragskramande institution som endast finns till för sin egen skull. Det enda ungdomsförbund som i dag har ett femsiffrigt medlemsantal är Piratpartiets, något som gjort förbundet rikare än moderpartiet.

Med färre engagerade personer har politiken urvattnats och kvalitén på både idéer och kompetens försämrats. Partierna räknar med att ungdomsförbunden tar hand om alla under 30 år, men ifrågasätter inte vad som får någon att stanna i en låtsasdemokratisk organisation så länge.
Det finns ingen riktig beredskap för unga människor i partipolitiken. Den som försöker engagera sig möts allt för ofta av ett protektionistiskt förhållningssätt till maktpositioner och idéer. Har man inte kokat tillräckligt mycket kaffe eller närmar sig pensionsåldern, är det ingen idé att ta sig in i en partiorganisation. Alla riksdagspartier har en partiledare med bakgrund i de politiska ungdomsförbunden, och flera av ministrarna både i denna regeringen och i den förra har varit insyltade ända sedan ungdomstiden.

Ungdomsförbunden borde inte behövas. De är ett bevis på hur både landets partier och demokratiska institutioner har fallerat de senaste åren. Broilerskolan ger personer med lagom tillplattade åsikter i partiernas hundkoppel en direktbiljett in i regeringskansliet. Det är faktiskt ett hot mot vårt demokratiska välstånd. Svågerpolitik som partierna inte bryr sig om, och som ungdomsförbunden i tysthet lär vidare till nya medlemmar.
Det är dags att städa ut låtsasdemokratin från partierna.