Minns FRA-motståndarnas slagord från 2008: Riv upp, gör om, gör rätt. Det användes också av Mona Sahlin och Socialdemokraterna. De ville framstå som de verkliga vakthundarna.
Minns den stenhårda FRA-kritiken från riksdagsledamöter som Annie Johansson (C), numera Lööf, och Birgitta Ohlsson (FP). I egenskap av ministrar är de nu kollektivt ansvariga för den skärpta FRA-övervakning som regeringen gjort upp med S om.
Vakt-hundarna får räkna med skäll på temat svek.
Den så kallade FRA-shoppen har öppnat: Säpo och Rikskriminalpolisen ska få beställa nät- övervakning och annan kontroll av medborgarna.
Visserligen heter det fortfarande att "inhämtningen" inte får avse signaler mellan personer när båda befinner sig i Sverige.
Men i praktiken - eller hur justitieminister Beatrice Ask? - är nätkommunikation självklart inte något som kan avgränsas geografiskt. Våra mejl studsar fram och tillbaka över nationsgränserna och servrar finns över hela jordklotet.
Lika gränslös kan FRA-lagstiftningen framstå.
I dag Rikskriminalpolisen, men vad blir det i morgon? Tullverket, Skatteverket eller Ekobrottsmyndigheten?
Vidare betonas det att de två nya kunderna, enligt gällande FRA-lag, inte ska kunna spana på en "viss fysisk person". Detta är en av flera skönhetsoperationer i lagtexten för att dölja motsatsen: FRA får visst rikta in sig på enskilda medborgare.
Spanarna på Lovön kan använda sökbegrepp som avser fysiska personer om det finns "synnerliga skäl".
Dessutom sminkas nu FRA-uppgörelsen, som innebär ökade möjligheter, till massövervakning genom att en "integritetskommission" ska tillsättas. Den ska emellertid inte enbart rikta in sig på FRA, utan, enligt Morgan Johansson (S), granska försäkringsbolagen, bland mycket annat!
Nog är det välkommet att riksdagen återigen börjar engagera sig för integritetsfrågor i ett bredare perspektiv. Problemet är att initiativet förlorar i trovärdighet när det används för att försöka övertyga medborgarna om förträffligheten i FRA:s utvidgade övervakningsmandat.
Det är knappast någon tillfällighet att Ask & Johansson presenterar sin överenskommelse dessa dagar, ett år efter att Taimour Abdulawahab sprängde sig själv till döds. Självmordsbombaren i Stockholm har naturligtvis varit ett stående argument från Säpo för att få tillgång till FRA.
Glädjande nog ska visst Säpo ha förbättrat sina rutiner för att läsa inkommande varningsmejl, men exemplet Taimour Abdulawahab visar vad saken gäller: Säpo vill signalspana på enskilda personer.
Självklart måste även Sverige kunna bedriva signalspaning. Men gränsen borde ha satts vid Säpo. När Rikskriminalen också får hälsa på i FRA-shoppen har vallen definitivt brustit, precis som varningen löd 2008. Hoppas bara att kunderna får betala rejält. Ekonomiska styrmedel kan vara värda att prova för att dämpa övervakningen.
