När Bryssel ropar efter ett mer övervakat Europa brukar inte Sverige sätta sig på tvären. Trogen sin vana har regeringen nu godkänt ännu ett orwellskt EU-direktiv. Att även Socialdemokraterna, enligt Ekot, står bakom beslutet är lika sedvanligt.
Direktivet, som nu går på remissrunda bland medlemsländerna, innebär att europeiska flygbolag tvingas lagra uppgifter om alla sina passagerare i uppemot fem år. Den här informationen måste de sedan delge nationella myndigheter. Centerpartiet var länge motståndare till förslaget men vek slutligen ner sig för sina mer övervakningsvänliga kolleger.
De brottsbekämpande myndigheterna kan redan i dag få ut passageraruppgifter när de misstänker brott.

Anledningen till att EU-kommissionen vill bygga ett superregister är att man vill kunna göra mer än punktvisa insatser mot kända brottslingar. Genom att registrera miljontals personers resvanor ämnar man att rita ut mönster, och hålla ett vakande öka på dem som verkar statistiskt suspekta. I kommissionens förslag står det att man vill kunna komma åt sådana brottslingar som aldrig har misstänkts för något brott. Priset för den ambitionen är alldeles för högt. Oskyldiga människor riskerar att hamna i kläm. Datorerna som massövervakar oss kan skönja mönster som inte finns. De terrorister och grova brottslingar som direktivet ska bekämpa vet dessutom hur man håller sig under radarn. Man kan transportera sig på andra sätt än med flyg. EU-kommissionen lyfter fram trafficking som ett viktigt argument för direktivet men i det sammanhanget torde flyg vara det minst vanliga transportmedlet.
Regeringen och Socialdemokraterna försvarar sitt ställningstagande med hänvisning till att direktivet, numera, föreskriver att alla uppgifter ska "anonymiseras" efter 30 dagar. Men det är uppenbarligen bara en dimridå. Om namnen på alla resenärer försvann efter en månad skulle det inte finnas någon mening med att lagra informationen i fem år. I själva verket kommer namnen visst att finnas kvar, men i skyddad form. För att få ut dem krävs vissa befogenheter. Men sådana restriktioner är inget säkert skydd för integriteten. När SWIFT-avtalet - som ger USA tillgång till europeiska bankuppgifter - kom till lovades det dyrt och heligt att inga inomeuropeiska transaktioner skulle lämnas ut. Så skedde ändå, avslöjade sedan Financial Times.

Regeringen och Socialdemokraterna är farligt naiva när de bortser från risken för att dessa jätteregister missbrukas. Folkpartiets rättspolitiske talesman Johan Pehrson menar att det är viktigt att "kontrollera människors resmönster" eftersom somliga reser för att begå brott. Ännu viktigare är det att vi har ett samhälle som är fritt och öppet, där människor inte förutsätts vara brottslingar.