Få behöver tvivla på vad Anders Borg anser om bonusar till bankdirektörer. Finansministerns envetna kritik bidrog till att regeringen var tvungen att ändra sig och införa bonusstopp i de statliga företagen.
Vad som förra veckan var fel politik, enligt Maud Olofsson, (näringsministern ansvarar för de flesta statsägda företagen) är i dag högsta politiska visdom.
Bonusstoppet är klokt. Och som en extra bonus vrider man vapnet ur handen på oppositionen. Inte nog med detta: hela AMF-skandalen är som en enda gigantisk gratifikation.
Det är bara att tacka och ta emot för regeringen Reinfeldt när Wanja Lundby-Wedin i Socialdemokraternas partitopp gör bort sig i offentligheten.
Vilket inte minst märktes i den lama riksdagsdebatt som hölls om bonusar i går; en debatt som beställdes för flera veckor sedan. Då trodde sig oppositionen äntligen ha hittat en öm punkt, men så briserade AMF-bomben.
Kort sagt: det har varit ännu en politiskt katastrofal vecka för Mona Sahlin. Den opinionsmässiga utdelningen för Anders Borg är väldigt hög fast givetvis inte lika hög som AMF-direktörens pensionsnivå.
Ska vi kanske ge Anders Borg bonus på hans statsrådslön?

I goda tider går Sveriges konjunkturkänsliga finanser lättare med "vinst". Men under en global lågkonjunktur måste regeringens finanschef jobba desto hårdare, samtidigt som statens "förluster" växer dramatiskt.
Nej. Anders Borg ska naturligtvis inte ha någon bonuslön.
Men konjunkturväxlingarna avspeglar löneläget och arbetsbördan för många bolagsdirektörer: tuffare tider, mer att göra och mindre bonus. Fråga vilken bankdirektör som helst som nu har fått se sina bonusprogram frysas.
Hur mäter man egentligen vd:s extra prestation på ett rättvist sätt?
Var det inte ökad efterfrågan på stål från Kina som höjde SSAB:s vinst? Var det inte den tidigare globala tillväxten som bidrog till SEB:s resultat? Och innebar inte höjda spannmålspriser på världsmarknaden ökade intäkter för livsmedelskoncernen Lantmännen?
Jovisst. Ändå har alla dessa externa faktorer, utom möjlig påverkan från någon enskild direktörs sida, ansetts motivera grund för bonus.

Ett annat allvarligt konstruktionsfel är vissa belöningsprograms komplexitet. Något som Wanja Lundby-Wedin garanterat skriver under på.
Precis som finansmarknaden - i sub-prime-anda - uppfinner det ena komplicerade finansiella instrumentet efter det andra, så gör bolagens styrelser motsvarande när det gäller ersättningssystemen. Och baksmällan blir inte sällan oöverblickbar och dyr. Även på denna punkt lär Wanja Lundby-Wedin instämma.
En lärdom från krisåret 2009 borde vara att företagen blir ytterst restriktiva när det gäller att konstruera nya bonussystem för sina ledande befattningshavare.
Bonusdebatten och AMF-skandalen kan få historiska effekter. Kanske är det den här marsveckan som det parti som traditionellt utpekats som direktörernas bästa vän, verkligen framstår som det nya arbetarpartiet Moderaterna. Tala om bonusklipp.