Den senaste tiden har Expressens Sidan 4 huserat en angelägen debatt om islamofobi. Den initierades av journalisten och författaren Andreas Malm som menar att en "orkan" av islamofobi sveper över Europa, en tes han utvecklar i sin nya bok "Hatet mot muslimer".
Malm har fått moteld av bland andra Lisbeth Lindeborg, som inte alls håller med om att muslimhatet har tagit över.
Lindeborg och Malms övriga motståndare anser att de radikala islamisterna är det verkliga hotet. Genom att som Andreas Malm fokusera på "islamofobi" stärker man snarast dessa mörkerkrafter, menar de.
Problemet i debatten är att kombattanterna är blinda på var sitt öga.
Andreas Malm verkar inte se radikal islam som något problem alls. Fanatiker och vanliga muslimer blir en del av samma förtryckta muslimska kollektiv.
I verkligheten är radikala islamister på många håll en stark maktfaktor som förtrycker andra muslimer. Kritiken av islamisternas maktanspråk är knappast ett uttryck för hat mot vanliga muslimer, ofta kan det vara tvärtom.
Det är beklämmande att Malm är så enögd. Det förtar värdet av hans viktiga kritik mot islamofobin. För den är verkligen ett problem, vilket Lindeborglägret inte riktigt vill kännas vid.
Visst händer det att islamofob-stämpeln används för att mota bort relevant religionskritik. Men ännu oftare kläs rent främlingshat i religionskritisk skrud.
Över hela Europa gör högerextrema partier succé genom att underblåsa rädslan för muslimer. Konspirationsteorierna om "Eurabia" - en muslimsk smygkolonisering av Europa - är vida spridd. "Eurabia" bygger på en syn på miljontals muslimer som statiska komponenter i ett enhetligt kollektiv.
När en så djupt antiliberal idé vinner mark även i påstått liberala kretsar i Europa står något allvarligt fel till. Man måste antingen var blind eller besudlad om man inte ser att det finns ett utbrett muslimhat i Europa. Det är inte lätt att heta Muhammed eller Ahmed i den europeiska vardagen.
Det är givetvis inget skäl att tiga om oegentligheter inom islam. Men man måste inse att det finns en växelverkan mellan islamkritik och muslimhat. Titta bara på Sverigedemokraternas propaganda. Och i ett så hatiskt klimat där det är så svårt att heta Muhammed blir givetvis den radikala vägen mer lockande.
På samma sätt som Andreas Malm på ett besynnerligt sätt klumpar ihop alla muslimer gör hans motståndare det. Lisbeth Lindeborg menade i sin artikel att vi måste gör skillnad på muslimer och muslimer "som vi gör skillnad på Hitlertidens 'dåliga' och 'bra' tyskar."
Det är en helt bisarr jämförelse som antyder att jordens alla muslimer har något att göra med allt muslimer gör.
Sådana tankegångar har närt muslimhatet som plågar dagens Europa. Vi måste slå in på ett annat spår om vi ska lära oss att leva med varandra.
