Vad utmärker en "myndig förälder" enligt Kristdemokraternas ungdomsförbund, KDU? Jo det är en förälder som är bidragstagare. Superbidragstagare.
I fredagens Svenska Dagbladet sade Charlie Weimers, KDU-ordförande, att han vill "myndigförklara föräldrarna" genom att ge dem en "barnomsorgspeng". I en krisrapport efter valet föreslog KDU en peng på 150 000 kronor om året per barn. 12 500 kronor i månaden. Det ska motsvara dagens barnbidrag, föräldraförsäkring, vårdnadsbidrag och kostnaden för en dagisplats.
Ungdomsförbund är alltid radikala och gärna utopiska. Den intressanta frågan är vad KD, vuxenpartiet, har i tankarna.
Partiet gick till val på att dubbla vårdnadsbidraget till 6 000 kronor i månaden, samt göra det obligatoriskt för kommunerna. Det ledde inte till någon framgång; partiet gick bakåt och några 6 000 i månaden fick man inte igenom när allianspartierna budgetförhandlade efter valet.
En vecka efter att KDU:s krisrapport kom, där barnomsorgspengen lanserades, deklarerade Göran Hägglund att det var dags att ge upp vårdnadsbidraget, att tänka nytt. Många inom partiet blev upprörda. Men det var ju inte så att Hägglund plötsligt hade fått en feministisk uppenbarelse. Nej, han vill av allt att döma byta vårdnadsbidraget mot något i samma hemmafruanda, men mer valvinnande.
Nu är fler i partitoppen inne på att byta ut vårdnadsbidraget, enligt Svenska Dagbladet. Alf Svensson säger att "det är inte heligt, det är valfrihet som är heligt. Det är naturligtvis inte alls nödvändigt att det ska heta vårdnadsbidraget."
Riksdagsmannen Mikael Oscarsson har, enligt SvD, tankar som liknar KDU:s superbidrag.
Om KD skulle samla sig kring ett vassare hemmafrubidrag, om de skulle närma sig KDU:s linje, vore det en krigsförklaring mot förskolan. Dagens vårdnadsbidrag innebär lågintensivt krig. Om man antog idén att ge familjer pengar som motsvarar vad ett barn på förskola kostar, vore det fullt krig.
En sådan reform skulle innebära sämre förskolekvalitet och färre förskolor. Det skulle alltså minska den reella valfriheten för familjer som behöver dagis. Och den skulle göra att kvinnor med svag förankring på arbetsmarknaden fick en högre tröskel in till arbetslivet.
KD har aldrig prioriterat egenmakt för kvinnor, så det är klart att mindre förvärvsarbete bland kvinnor inte är ett problem för partiet. Tvärtom.
Men sämre och färre dagis skulle ju försämra tillvaron för många barn - större barngrupper, längre restid till dagis - vilket borde vara ett problem för ett parti som säger sig stå på barnens sida.
Men sanningen är förstås att partier som sätter kollektivet "familjen" framför individen, sällan prioriterar kvinnors och barns rättigheter. Det som är bra för män är bra för resten, det är det "familjevärden" alltid har gått ut på.
