Nog är tajmningen misstänkt. Med bara fyra månader kvar till valet kastar utbildningsminister Jan Björklund in en riktig brandfackla i valrörelsen - tidigare betyg från årskurs 6 i grundskolan.
Det förslaget fanns med redan i valplattformen inför valet 2006. Att det dröjt ända tills nu innan det skickas ut på remiss förklarar Björklund med att de olika skolreformerna hänger ihop och förutsätter varandra. Nåja. Utbildningsministern är förstås fullt medveten om betygsfrågans sprängkraft och bidrar så klart gärna till att den hamnar i händelsernas centrum under valrörelsen.
Med skuggbudgeten avklarad är betygen en av de svåraste stötestenarna som återstår för de rödgröna. Socialdemokraterna har lärt läxan efter valförlusten 2006 och har bestämt sig för att inte ta strid om skolpolitiken. Följaktligen tycker även S att betyg från årskurs sex är en utmärkt idé.
Problemet är att samarbetspartierna tycker annorlunda. Miljöpartiet kan tänka sig betyg i avgångsklasserna för att möjliggöra urval till gymnasiet och högskolan, men vill i övrigt satsa på skriftliga omdömen i stället. Vänsterpartiet kräver att betygen slopas helt och hållet.

Om de rödgröna inte lyckas komma överens före valet kan det bli ett riktigt sänke för dem på valdagen. Betyg är nämligen populärt hos väljarkåren. En Sifoundersökning i början av året visade att det bara är en procent av svenskarna som vill ha en betygsfri skola. Ohly & Co har alltså inte ens stöd bland de egna väljarna för sitt betygshat.
Visst hade det varit önskvärt med en blocköverskridande överenskommelse om betygen, men så länge V och MP avviker så kraftigt från övriga partier förefaller det orealistiskt. Att införa betyg från årskurs sex är inget utstuderat katederkonservativt förslag, utan en försiktig återgång till en mer rimlig ordning. Det är 70-talets excesser - i dag försvarade av V och MP - som står för extremismen i svensk skolpolitik.
Betyg har en viktig roll att spela. De ger elever, föräldrar och skola en klar bild av kunskapsläget, vilket gör det lättare att upptäcka problem i tid. De är också en morot för elever att anstränga sig lite extra. Och de tjänar som ett urvalsinstrument, som elever bara är betjänta av att vänja sig vid i tid.

Däremot finns det skäl att ifrågasätta om den nya bokstavsskalan i sex steg verkligen är den bästa lösningen. Vad är det för fel på de gamla sifferbetygen som gjorde det enkelt att räkna ut ett medelbetyg?
Björklund förtjänar också kritik för sin fixering vid behöriga lärare. Bara den som kan visa upp en lärarlegitimation ska ha rätt att sätta betyg, vilket särskilt på högstadiet får den absurda konsekvensen att många lärare inte kommer att få sätta betyg på sina egna elever. Vem är betjänt av det?
Men i grundfrågan - att det är för sent att börja med betyg i årskurs åtta - är han helt rätt ute. Sahlin lär inte sova riktigt gott om nätterna förrän hon fått sina lagkamrater att inse det.