Minnet är kort inom politiken. Socialdemokraterna ansluter sig nu till Centerns och Kristdemokraternas förslag att stimulera bosparandet bland ungdomar.
Visst, det kan ju låta som en sympatisk tanke, men det finns en rad invändningar.
En stark sådan är att det har testats förr. Det var en socialdemokratisk regering som införde ett ungdomsbosparande för 16-28-åringar 1988. Och det var en socialdemokratisk regering som skrotade systemet 2000. Redan 1993 hade reformen eroderat då skattefriheten på bonusräntan slopades.
Trots att detta bosparande hade varit i gång ett helt decennium blev det aldrig någon succé. I sammanhanget blygsamma 35 178 personer var anslutna 1999.
Göran Persson påpekade i sin proposition, när han begravde experimentet, att denna sparform" till största delen hade varit en effekt av byte från någon annan sparform. Med andra ord: de flesta hade ändå sparat till en bostad, fast på ett annat sätt, om inte staten hade ryckt ut med en bonus.
Sedan fastslog Persson: "Det kan ifrågasättas om de som har sparmöjlighet är den rätta gruppen att uppmuntra med en statligt finansierad sparstimulans."
I dag tycker dock S att den som har råd att lägga undan några tusenlappar i månaden ska belönas av staten. Har Stefan Löfvens affärsplan fått ta över fördelningspolitiken?
Man kan naturligtvis sympatisera med ambitionen att få fler yngre människor att tänka lite mer långsiktigt och spara till sitt framtida boende. Men sparandet till den första lägenheten är större än vad som framgår i debatten. Vare sig man är curlingförälder eller ej så är det inte ovanligt att barnbidraget sätts in i någon aktiesparfond. Om man har råd.
En del föräldrar väljer att amortera på huset eller lägenheten, vilket gör det enklare att ta lån när de ska hjälpa sina barn att flytta hemifrån.
Ett annat argument mot statlig inblandning i bosparandet är risken att pengarna låses in på konton med lägre avkastning. Dagens ränta på bosparande hos HSB - som givetvis lobbar för en skatterabatt - är ingen höjdare.
Dessutom; varför ska just ungdomars sparande premieras? Det finns ju en eller annan som fyllt 30+, som gnetar för att få ihop till kontantinsatsen.
Oppositionen är nu på väg att stoppa regeringens förslag att göra det enklare vid andrahandsuthyrning. Det hade sannolikt tillfört tusentals nya lägenheter.
Vi ska därför inte bli förvånade om alliansen i stället enas om en skatterabatt för ungdomar. Regeringen är pressad att visa konkreta åtgärder mot bostadsbristen bland ungdomar. Men här handlar det om ren symbolpolitik. Hur många fler lägenheter kommer att byggas de närmaste åren på grund av någon mindre statlig sparstimulans?
Fokusera i stället på de verkliga problemen: för lite marknad på hyresmarknaden, sega planprocesser och statliga och kommunala byggnormer som gör boendet onödigt dyrt.
