Kommentarerna efter Astra Zenecas sorgliga besked om att lägga ned sin forskningsenhet i Södertälje följde de förväntade hjulspåren.
Svenskt Näringsliv beklagade sig över det svenska skattesystemet. Det gjorde facket också. Saco pekade på Sveriges höga marginalskatter som gör det svårt att locka till sig de bästa forskarna.
Möjligen är det förvånande att Jan Björklund inte tog ordet flumskola i sin mun. Forskningspolitik handlar ju om att väcka och behålla unga elevers intresse för naturvetenskap och teknik. Utan bredd, ingen elit.
Aftonbladets ledarsida (socialdemokratiskt beroende) kom till slutsatsen "Annie Lööf festar - jobben försvinner". Ledarskribenten hade upptäckt att middag och dans stod på konferensschemat för Centerledaren i fredags och efterlyste "politiska åtgärder" från Lööfs sida.
För att förstå kopplingen mellan Astra Zenecas neddragning, Lööfs eventuella dansande samt vilka konkreta politiska åtgärder Aftonbladet vill se - okända som vanligt - måste man nog hälla i sig ett medicinskåp av Astra Zenecas produkter.
Det är bistert, men det finns ingen mirakelkur mot Astra Zenecas beslut.
Att forskningsavdelningar lever farligt när svenska företag fusioneras eller köps upp av utländska bolag är ingen nyhet. Ändå blir vi så förvånade; det träffar rakt i mellangärdet; det träffar vår självuppfattning om Sverige som en framstående forskningsnation. Och jo, vi är hyggligt duktiga och där Karolinska institutet framstår som en lysande stjärna. Men hur många Nobelpris har svenska forskare egentligen kammat hem de senaste åren?
Astra Zeneca uppger att de ska samarbeta med partners som just Karolinska institutet, men de flesta forskarna i den nya "virtuella gruppen" ska hämtas från Boston i USA och Cambridge i Storbritannien. Från fasta medarbetare till frilansare, alltså. Höll inte de anställda i Södertälje måttet, eller handlar det om spariver i brist på nya storsäljare?
Man brukar säga att det tar 10-15 år att utveckla ett nytt läkemedel. Notan är i regel ofantlig och räknas i miljarder kronor. Branschen får också allt färre mediciner godkända av läkemedelsmyndigheterna och måste därför lyckas med konststycket att gasa och bromsa samtidigt.
Huruvida Astra Zeneca har fattat ett företagsekonomiskt riktigt beslut i fallet med Södertälje kan vi naturligtvis inte veta i dag. Men tänk om det i en framtid ändå visar sig att Astra Zeneca gjorde rätt; att företaget tar fram den där framgångsrika medicinen, ett Losec mot Alzheimers som forskarna i Södertälje inte lyckades med. Då är det en vinst även för Sverige - åtminstone de sjuka.
När det gäller forskningspolitik måste Sverige och andra EU-länder i högre grad göra som de multinationella läkemedelsjättarna: tänka gränslöst. Pengar saknas inte heller, i den europeiska jordbrukspolitiken finns miljarder som i stället kunde satsas på grundforskning.
